Nystart och mitt 500:de blogginlägg

Efter många om och men, försök till ändringar som verkligen inte gick att få till

och många timmars huvudbry, så får det bli så här ett tag.

Håll till godo Du som vill läsa om mina livsbetraktelser.

Klicka på bilden och följ instruktionerna.

All kärlek, 

Dvorak - Romance for piano and violin, Op 11

Vackert, själfullt och alldeles underbart passande för den övergående hösten....

I'm alive!

Joråsåatt.... jag upptäcker till min glädje hur många besökare jag har på min blogg trots att jag inte ens skrivit något på vad som känns som en evighet för mig! :)

Vill bara ge ett livstecken, jag finns här och jag har inte glömt. Märker hur mycket glädje skrivandet givit och ger mig, så snart är jag på gång igen. Har ändrat utseende på bloggen lite och redan skrivit en sammanfattning av det gångna året... men den suger jag på ett litet tag till!

All kärlek tills dess!

Jag har en bekännelse..

Det finns en anledning till att ingenting för tillfället kommer på pränt i denna blogg och det handlar inte om tidsbrist eller olust till att skriva. Tvärtom bubblar det hela tiden av ord, formuleringar och meningar i mitt huvud, och en stunds skrivtid kan man alltid klämma in i tillvaron.

Nej, det handlar helt och hållet om min självkänsla! Min bekännelse är kort och gott att jag emellanåt lider av en väldigt dålig självkänsla, en stark känsla av att inte duga.

Med två äktenskap och ett långt särboförhållande i bagaget känns det ibland som det inte är meningen att jag ska ha ett lyckligt förhållande och det är ju heller ingenting självkänslan direkt växer av. Som tur är så trivs jag i mitt eget sällskap och har hittat ett lugn i det.

Jag som älskar att fotografera, renovera, måla, skriva, vara kreativ på många olika sätt och alltid har tyckt att jag är bra på det jag gör har helt tappat lusten. Någonstans i denna masshysteri av sociala media, som jag förvisso själv är delaktig i, försvinner min känsla av självaktning för att alla kan, syns och är så mycket bättre. Vem sjutton vill se mina bilder eller läsa mina texter, tänker jag...
Alltför många fotogrupper, skrivargrupper och kreativa grupper där människor lägger ut sina alster förtar helt enkelt min glädje... samtidigt som det till viss del sporrar mig, jag är faktiskt väldigt kluven där. Hur som helst så vilar min kamera, liksom tangenterna på min laptop... men under stundom glimrar det till. Har länge planerat en utställning med min fotokonst, men även den lägger jag på is för att jag för tillfället inte tror på mig själv.

Någonstans bottnar detta naturligtvis, vilket vilken amatörpsykolog som helst kan räkna ut, men jag ser själv ett stort samband med att vara delaktig i alltför många sociala media. Det finns absolut väldigt stora fördelar med flera av dessa för att nå ut med sina budskap, nätverka och knyta kontakter, men man får inte glömma dess baksida heller....
Varför jag skriver detta är bara för att berätta... så här känner jag just nu, men tack och lov inte jämt!

Årets andra föresats avklarad..

Efter en utomordentligt skön och avkopplande helg med barnbarn och lugn och ro kan jag nu med glädje bocka av årets första föresats, nämligen att börja sjunga igen. Så många tecken har pekat åt det hållet det senaste halvåret och längtan har varit så stor så det har inte ens funnits några betänkligheter. När jag sedan var på konsert före jul och lyssnade på Linda Lampenius, Bo Sundström, Daniel Lemma m fl fantastiskt duktiga musiker och artister i Immanuelskyrkan i Stockholm var det som om polletten trillade ner ordentligt. Jag fann kyrkan så oerhört rofylld, vacker och harmonisk och började fundera över om de hade en kör som jag skulle kunna börja sjunga i. Jag har ju ingen rockig röst och är heller inte någon rockbrutta även om jag kan rocka till mig ibland, utan njuter av att sjunga sakral musik, stora körverk, visor och lite jazzigare toner... precis det man gör i en blandad kyrkokör. Givetvis kollade jag genast in deras hemsida och beslutade mig för att efter helgerna kontakta körledaren. Nu är det gjort, jag gjorde ett röstprov idag och började på årets första repetition!
Vilken njutning och vilken lycka! Den som älskar att sjunga vet vad jag talar om... Ni andra kan bra ana hur det känns. Det blir sena tisdagkvällar hem, men jag är fortfarande så uppe i varv så det lär inte spela någon roll. Nu sjunger jag igen och om det inte blir en fortsättning här för all framtid så vet jag i alla fall att jag aldrig kommer att låta sångrösten tystna mer...

Sisu och segt virke...

Vissa dagar känner man sig hur ung och vital som helst... åldern blir verkligen bara en siffra, medan de finns dagar då man märker av sin biologiska ålder och får en föraning om vad som komma skall ifall man inte skärper till sig lite.

Det har jag verkligen blivit varse idag! Nacken som varit i utomordentligt skick länge, har några dagar varit fullständigt hopplös med värk och stelhet och oundvikligt sänker det humöret rätt rejält. Som om inte det vore nog, fick jag idag svar på den digra mängd prover jag tog förra veckan efter ett besök hos min husläkare för en vanlig hälsokontroll och det var inte så roliga besked. En redan sedan tidigare misstänkt B12-brist är möjligen ett faktum (ytterligare prover ska tas), kolesterolvärdet var alldeles för högt och som om inte det räckte har jag också för högt blodsocker.

Mormor fick åldersdiabetes och det har även min mamma. Jag som alltid sagt att jag ska se till att jag inte ska få det. Nu är det alltså hög tid!! Jag ska fanken se till att jag inte är någon "gammal" tant med en massa tantkrämpor... och är det ändå så att jag får dras med dem så ska jag göra det som en ännu vitalare kvinna än den jag är idag. Jag har ju hur mycket som helst att se fram emot och orka med, energin brukar det ju sällan vara något problem med. :)

Jag lever inte ohälsosamt, men i morgon börjar resan mot ett ännu hälsosammare liv!

Första steget taget...

Nu har helgerna passerat och vardagen har åter intagit sin plats i tillvaron och det är precis som det ska vara!
Har njutit av nära och kära, vänner och ensamhet... allt i en skön blandning. Måste dock tillstå att jag varje jul känner en nostalgi och längtan efter närhet av en kärlek i mitt liv, så det där med ensamheten är en sanning med modifikation... vissa stunder oerhört skönt och andra med längtan efter tvåsamhet. Nu är det förvisso inget jag går och tänker på utan känner mig väldigt tillfreds med mitt liv ändå.
Första steget är nu taget mot att under våren kunna få till en utställning av min fotokonst, har fått några tips om var jag skulle kunna ha den och det låter väldigt hoppfullt. Tre tavlor hänger på min vägg och jag blir lika glad varje gång jag ser dem. Nu återstår bara att fundera ut vilka andra jag ska göra förstoringar av för att få ihop till en utställning, jag har ju ändå gjort 135 stycken som ligger och bidar sin tid! :)

Ytterligare något som tecken pekat mot en tid är jag nu skall återuppta sången som jag så länge saknat. Jag har anmält mig till en kör i Stockholm och det är något jag verkligen ser fram emot.
Jag ler mot livet och livet ler tillbaka!

Välkommen 2014...

Det är märkligt hur de flesta tänker när ett nytt år tar sin början, icke mindre jag själv. Vi ser det som starten till något nytt, möjligheten att ändra på det vi inte vill ha kvar i vårt liv och till att förverkliga det vi inte gjorde året innan. Egentligen är det ju bara en fortsättning på föregående dag... dagen som nu hör till året innan. Varför egentligen vänta med saker som känns viktiga för oss tills sista siffran på årtalet byter skepnad...
Det är lätt för mig att sitta här och skriva, jag är ju faktiskt inte ett dugg bättre själv, men just denna diskussion hade jag och mina kära vänner på nyårsaftonen och det är en intressant infallsvinkel.

Nu återstår i alla fall ett helt nytt år som jag börjat med en veckas ledighet att njuta av och bara vara. Bloggen har fått nytt skimrande utseende som passar med mitt förestående år och min mentala status, skrivlusten har kommit tillbaka och de oskrivna orden trängs på tangentbordet för att bli nedskrivna. Jag har en aptit på livet och en nyfikenhet på vad som som komma skall och hur jag ska kunna förverkliga drömmar jag har.
Mitt eget utseende har jag också förändrat, från att ha varit brunett och rödhårig i en mängd olika nyanser har jag återgått till det blonda jag hade när jag var yngre och jag stortrivs. Nu ska jag inte sticka under stolen med att de fåtal grå hårstrån som börjat ge sig till känna bland mina egna mörkt landsvägsgrå faktiskt syns mindre i en blond kalufs... :)

Nu startar jag ett nytt kreativt bloggår, fotoår, skrivarår, musikaliskt år och hälsoår.
Vet att jag har mycket spännande att se fram emot, men jag återkommer om det!

All kärlek,

Ömsom vin, ömsom vatten...

Som vanligt så här vid årets slut brukar jag reflektera över året som gått. 

Det bra, det dåliga... vad skulle jag inte velat vara utan och vad vill jag göra annorlunda under året som knackar på dörren.

En summering av året som gått kan enkelt sammanfattas med ovanstående rubrik. 

Ett år som för mig började i djupaste vanmakt över min dåvarande arbetssituation och resulterade i ett utmattningssyndrom.

Tack vare ett nytt inspirerande arbete och nya underbara arbetskamrater klättrade jag sakta upp med min brustna självkänsla och mår idag alldeles förträffligt.

Har fått inspiration både hemma och sedvanligt hos mina nära och kära i Spanien till och med två gånger i år och hos min kära vän i England som jag hälsade på under hösten.

Behöver jag ens nämna mina älskade barn, barnbarn och mina underbara vänner, 

som alltid finns där i både med- och motgång och som jag är så oerhört tacksam för. 

Det är hos dem jag hämtar min styrka och de som gör mig till en bättre människa genom det ömsesidiga utbyte av tankar, känslor och handlingar vi ger varandra.

2013 har varit ett bra, lärorikt, väldigt andligt och själsligt år för mig och nu ser jag fram emot ett 2014 då jag ska ta ytterligare ett steg utanför min trygghetssfär då alltför många tecken pekar i en riktning. Det kommer säkert också att innehålla vin och vatten, men är ju livets normala tillstånd. 

Man måste dricka vatten emellanåt för att uppskatta vinets sötma... för inte vill man ju gå omkring halvt berusad hela tiden! :)

Som vanligt ger jag aldrig några nyårslöften... det enda jag möjligen skulle kunna lova mig själv är att aldrig någonsin tappa bort mig igen utan snarare sträva ännu mera efter att vara just jag.

Försök att vara här, nu, andas och njut av allt underbart runtomkring!

Visa omtanke och gör snälla handlingar, 

det behövs inte så mycket mer för att glädja både sig själv och sina medmänniskor.

Var inte hård mot Dig själv, tänk på att det finns bara en av Dig.

Ett riktigt Gott Slut till Er alla!

Sommarsummering...

Upptäcker till min förvåning... (eller kanske inte egentligen).... att det var så gott som tre månader sedan jag skrev här. Orden finns hela tiden... men tiden, lusten och orken till att få ner dem har varit obefintlig, trots att jag innerst inne vet att jag älskar uttrycksfullheten i att skriva! 

Har lagt hela min energi till att må bra, hitta den där personen som försvann förra året och har faktiskt lyckats väldigt bra! Jag visste ju hela tiden att hon fanns där, om än ganska tilltufsad. Ibland kommer den lille jäveln som bosatte sig på min ena axel tillbaka för att försöka klanka ner på mig och ta ifrån mig självkänslan... och Gud bevare mig att han skulle lyckas längre stunder, då får han sig en riktig käftsmäll! 

Sommaren har varit underbar, men semestern allt för kort! Spanienresan den lisa för själen som alltid, första veckan ensam med äldsta barnbarnet och andra veckan även med älskade dottern. Njöt av sol och värme i både atmosfärisk form och från mina nära och kära. Som pricken över i:et så har ju sommaren fortsatt i sin bästa skepnad även hemmavid och nu börjar min älsklingsårstid hösten att ta vid. Naturens färger har redan börja skifta och luften är tidvis frisk och klar... precis som jag vill ha det. 

Jag åker med glädje till jobbet och trivs, vilket också är en lycka i sig!

Har hittat ett nytt kreativt sätt att uttrycka mig, genom att göra tavlor av mina foton! Jobbar med lager och effekter och känner att jag hittat min grej... önskar också att jag hade modet att gå vidare med dem, något som jag bearbetar genom att peppa mig själv och ta emot peptalk från vänner.
Vem vet, en vacker dag tar jag steget jag jobbar för... måste bara tro på mig själv! :)

Så var det ju det där med kärleken... ett evinnerligt mysterium och kapitel för sig! Är oändligt trött på ensamheten, men att träffa någon bara för att, känns helt uteslutet så jag har helt enkelt bestämt mig för att det får vara, samtidigt som jag gärna vill att någon ska knacka på mitt hjärtas dörr för att stanna! Nu är det promenader, kost och själavård som får min fokus... fast ibland när den lille jäveln klättrar upp på axeln utan förvarning  trillar jag ner i mitt svarta hål för en stund! Det är tur att jag har min eviga optimism och min sisu för de hjälper mig att klättra upp igen och dem kommer jag väldigt långt med!

En kärleksfull höst till Er alla! 

Jag hoppas att det inte dröjer lika länge innan jag använder mig av orden här igen...