En god gärning

Vissa dagar bara flyter fram... allt går som på räls och det känns som man har ett riktigt flow med allt man gör. Idag har varit en sådan dag.

Måndagar är undervisningsdag på mitt jobb och jag hör till dem som ofta undervisar... något som jag tycker är oerhört roligt och inspirerande. Gruppen var lagom stor och de var väldigt trevliga... så förmiddagen gick i ett nafs.

Även eftermiddagen svischade förbi tills det var dags att fara hemåt.

Med sonen på fotbollsderby i Stockholm tillsammans med flickvän och andra vänner hade jag absolut ingenting att passa.... ingen middag som behövde fixas... ingen träning som det behövdes skjuts till....

sååå jag har bara kunnat rå mig själv. Var i garnaffären för att köpa ett nystan till av ett garn där det saknas lite för att få koftan jag virkar till min väninna färdig.. och blev helt såld på ett annat garn i fantastiska färger... kunde bara inte bestämma mig för vilken färg jag skulle köpa så jag åkte hem för att tänka på saken - och nu kan jag inte sluta tänka.

Garner - tyger - allt man kan skapa något med händerna av är en ren lyx och njutning för alla sinnen... har under perioder önskat att jag skulle kunna ha en egen lite garn och tygaffär och det är väl förvisso inte för sent än... men det krävs ju en del till det. Har nyligen läst en underbar bok

- "Livets aviga och räta" av Kate Jacobs som handlar om kvinnors kreativitet och

styrkor. Rekommenderas varmt.

Har också helt plötsligt fått för mig att jag ska byta ut alla mina gröna växter i mitt enormt stora vardagsrumsfönster till orkideér... så jag for runt bland orkidéstänglar i tre olika affärer innan jag bestämde mig för några vackra vita och gula...

och det blev ett lyft för fönstret.

Avslutade dagen med en långpromenad med min syster... då vi fick göra dagens goda gärning för ett stackars kvinna som inte visste vart hon skulle ta vägen. Vi befann oss på Campus Roslagen... ett gammals luftvärnsregemente som numera gjorts om till studentområde med stundentlägenheter, KY-utbildning, utbildnings- och konferenslokar samt diverse andra företagslokaler. Där står denna arma kvinna i 60-årsåldern, ensam med en väska och en lapp i sin hand... och inte kan hon prata svenska. Hon skall på ett seminarium på Campus Roslagen och skall bo på stadens nyaste hotell Åtellet.... vilket hon tror är beläget i närheten av seminariet. Måste tillstå att hennes beskrivning inte var den lättaste att förstå... så hur skulle hon kunnat göra det..

Vi förklarade för henne att hon måste ta sig ner på sta´n igen... en sträcka som inte är gjord i rödaste rappet och som hon stått och väntat på bussen för en lång stund för att kunna ta sig dit hon nu befann sig. Nästa buss skulle komma om en timme.

Sagt och gjort.... jag sade till min syster att vi kan inte låta henne stå här i kylan en timme, nu går vi och hämtar bilen och kör henne till hotellet. Den glädje och tacksamhet hon visade oss för att vi gjorde detta slog det mesta idag.

Så härligt det känns att ha gjort en god gärning för en okänd människa!