Det är synd att säga att jag inte har det bra... för det har jag! Jag är oerhört priviligierad som har fantastiska vänner, underbara barn och barnbarn, ett bra jobb med härliga arbetskamrater och en man som älskar mig!
Men trots det så ifrågasätter jag om den man som älskar mig är den rätte... vilket jag gjort under en tid nu. Vi har det bra tillsammans... emellanåt. Vi trivs med varandras sällskap... emellanåt. Vi tycker om att göra samma saker... emellanåt. Men inte jämt! Fast är det inte så det är i långvariga relationer?? Jag tycker ju att det inte borde vara så när man aldrig har levt tillsammans.... när man är särbo. Med två äktenskap i bagaget känns det tungt att känna att detta kanske inte heller är hur jag tänker mig en optimal relation.
I min romantiserade värld har jag en stark tro på den rena och äkta kärleken... en själsfrände, tvillingsjäl, soulmate eller vad man vill kalla det. Jag vet att han finns, men omständigheter gjorde att det inte blev vi. Därför tror jag att det finns människor som är våra tvillingsjälar, även om det inte behöver vara vår partner.
Livet är för kort för att gå omkring och grunna på saker som borde vara så självklara och ibland kanske jag funderar för mycket... Idag är en sådan dag! Ska jag vara nöjd som faktiskt har en man som älskar mig... och som jag också älskar, på mitt sätt men inte till 100%?? Det bästa är nog att leva nu och inte fundera så mycket.
Det finns förmodligen någon där ute som är min själsfrände.... men är jag för feg för att ta reda på det... eller är jag för romantisk som tror det??
7 kommentarer :
Ja du.. Hur skall man veta vad som är rätt..
Jag hoppas du kommer fram till vad du tycker är rätt och gör det som Du tycker känns rätt..
Kram
Mia
Hej vännen!!
Ja, det är inte nån lätt sak det där. Jag har ahft turen på min sida & träffade min "själsfrände" när jag enbart va 15,5 år & vi har nu hållt ihop i 20 år & gifta 12. Så jag är förskonad från den biten. Jag är nog därför INTE rätt person att ge råd, men jag vill ändå säga:
Han finns där ute. Du ska INTE nöja dig med nått mindre. Du är värd det bästa. Det är nått du måste tro på. Så länge du tror att du enbart är värd näst bäst, kommer det att bli så. Du är värd det BÄSTA!! Han kommer !!!!!
Kram Tina
Du har rätt i att livet är för kort för att fundera över sånt. Mitt råd är: Sluta grunna. Släpp taget. Känn tillit till universum (oj, så flummigt!). När du är redo sen, så dyker den där tvillingsjälen upp framför dig. Det kan jag nästan lova.
Min erfarenhet är att mycket faller på plats om man släpper taget och känner tillit. Det tror jag du har kunskap om också, innerst inne!
Varma, varma kramar! /Maria
Hej min underbara goa vän!
Mycket att fundera på, tankarna vandrar...
Rannsaka dina känslor, känn efter och agera därefter, kanske har du trots allt hamnat rätt kanske inte, kanske finns din själsfrände närmare än du tror.
Många funderingar men den rätte din själsfrände finns där ute nånstans, ha tillit till universum och dina känslor när tiden är inne möts ni, var då beredd, som Martina säger Du är värd den bästa nöj dig inte med mindre.
Hoppas du kommer fram till det allra bästa resultatet för DIG.
Kramisar Yvonne
Pia vilken svår fundering. Ska man nöja sig... och vad är alternativet? Jag kastas själv mellan ytterligheter. Ibland vill jag ha en man att äta frukost med, tjafsa lite om vad som står i morgontidningen, en slags kamratlig närvaro, ibland letar jag passionen, den alltuppslukande kärleken ... men vet att det alltid kommer en vardag. Inga råd kan man ge, men du vet ju själv när allt kommer omkring. Svaren kommer till dig och man kan till slut inte ljuga om sina känslor utan att göra våld på sig själv.
Tack för fina kommentarer.
Och visst har Ni rätt allihop... det är bara jag som vet och kan besluta, släppa taget och låta livet utvisa.
Det har runnit mycket vatten under broarna de senaste åren och så småningom kommer det nog att klarna.
Kram till Er alla!
Hej, råkade surfa in på din sida om själsfrände. Först tänkte jag. vad? har jag surfat in till mig själv (jag har nämligen samma tema)
Nåväl, jag har också grunnat på det här med själsfrände därför attjag tror jag träffat honom nu och jag är 56 och blev änka för 2 år sedan efter ett gott 37 årigt äktenskap. Jag tror alltså på själsfrände men i vilket liv det är tänkt att man ska träffas, ja det är en annan historia. Jag tror att vi behöver de andra relationerna också för att växa på vår andliga resa.
Lycka till
Skicka en kommentar