31 januari 2010

Le åt misstagen och se det positivt...

Fredag kväll med gamla barndomsvännerna var som vanligt alldeles suveränt trevlig... upptäcker dock att vi för varje gång vi ses pratar mera barn, barnbarn och måenden än när vi började ses regelbundet för sådär 12-13 år sedan. Fast å andra sidan var det ingen av oss som hade barnbarn då. C sade något så härligt när vi diskuterade åldrandet i fysisk bemärkelse, och det var att hon ser ju inte oss i den ålder vi är nu när vi träffas, utan de småtjejer vi var när vi lärde känna varandra, vilket ju känns underbart.

Efter en strålande soluppgång på lördag förmiddag åkte dottern och jag till Stockholm, dock en halvtimme senare än planerat, men ändå inte så sent så att det skulle ha ikullkastat våra planer. Tänkte hinna fika före bion, men insåg efter en stund att det skulle vi inte göra eftersom Andrea ville hinna med några affärer innan, bland annat Panduro. På Panduro kan man gå i timmar och titta på allt underbart material som man kan använda sin kreativitet till och där är vi nog ganska lika hon och jag för det var lite svårt att slita sig trots att vi var tvungna för att hinna hämta ut biobiljetterna. Jag köpte två canvaspannåer, ett skissblock och lite glitterfärg - så nu längtar jag efter att få tid att sätta händerna i arbete.

Bion var underbar.. se gärna trailer från föregående inlägg.

Tänkte naturligtvis inte på att det var lördag och att jag kanske borde ha bokat bord på någon restaurang, så vi tog en chansning och åkte till Restaurang Cypern på Vallhallavägen som har mycket god grekisk mat, men där hade det blivit fullbokat 5 min innan vi kom. Lite halvt om halvt missbelåtna med att dagen blev lite stressigare än vi tänkt oss och att det inte fanns lediga bord, tog vi bussen hemåt och beställde bord på Restaurang ett Glas hemma i vår egen lilla stad. När bussen inte kom längre än till Näsbypark på grund av problem med bromsarna kände vi oss lagom uppgivna. Bestämde mig då för att inte låta alla missöden förstöra resten av kvällen. Det som hade hänt och hände just då gick ju inte att göra ogjort, så varför inte se till att göra vårt restaurangbesök riktigt mysigt istället. Vi började med en Cosmopolitan och sen var det bara att koppla av. Vi konstaterade båda att vi definitivt inte är några storstadsmänniskor.
Har tillbringat söndagen i lugn och ro, kärleksfullt med f d särbon som jag känner mig så bekväm med. Inga måsten eller förpliktelser och en harmonisk avslutning på en härlig helg.

Hachiko...

Rekommenderar varmt Lasse Hallströms senaste film "Hachiko" som baserar sig på en verklig händelse i Japan på 1920-talet, då en professor hade en hund vid namn Hachi. Hunden följde varje dag sin husse till tågstationen och väntade troget på honom tills han en dag inte kom hem mera.
Hachi väntade under 9 års tid på att professorn skulle komma och man reste efter hans död en staty till minne av honom och den lojalitet han visade.

Hallström har förmågan att på ett lågmält och vackert sätt klä känslor i bild och få även den enklaste film att beröra. Inte ett öga var torrt i biosalongen och den var nästan plågsamt känslosam emellanåt, men definitivt inte en film man glömmer.
Att sedan Richard Gere spelade den manliga huvudrollen gjorde ju inte ont direkt, eftersom han både är en otroligt vacker man och en genuin skådespelare.

28 januari 2010

Ilsk- och lessdag...

Ja, tänk att jag också kan vara så ilsk och less på tillvaron så att det kryper i kroppen.
Hade en bra dag på jobbet tills en stund innan hemgång då det hände något som gjorde att jag lackade ur riktigt ordentligt. Försökte skaka av mig händelsen på väg hem, men den följde mig som ett stort irriterande moln ovanför huvudet. Väl hemma gick ilskan över i rastlöshet och jag har känt mig såå less på hela världen. Vill inte känna så, för jag brukar inte göra det, utan försöker alltid hitta något positivt med det mesta.
Nu rann bägaren över ordentligt!

Ser fram emot fredagkvällens tjejmiddag med mina tre härliga väninnor från barndomen. Vi ses ungefär två ggr om året och det är alltid lika trevligt. Tänk att jag känt en utav dem i snart 45 år!!


På lördag ska min älskade dotter få sin födelsedagspresent! När hon fyllde år i november fick hon ett kort av mig där jag skrivit att hon fick välja en egen dag då hon och jag ska åka till Stockholm, shoppa lite, fika på något mysigt ställe, gå på bio och avsluta med middag.
Nu är den här, dagen hon valt! Och vi ska ha det så mysigt som bara hon och jag kan.
När jag tänker på det så blir jag varm i hjärtat igen!

27 januari 2010

Jag skäms...

Tänk att jag missade att även min underbara bloggvän Annika med bloggen Kära blogg givit mig utmärkelsen Kreativ bloggare, med motiveringen:
En blogg som ständigt ändrar utseende men som aldrig tappar sin ljusa syn på livet.

Annika skriver varmt och engagerande om livets goda, folkbildning, film och litteratur... och om sin dröm att någon gång få bo i Frankrike.

Med varmaste tack...
och förlåt Annika!

Hedrande utmärkelse...


Idag har jag fått utmärkelsen Kreativ blogger av min kära bloggvän Eva med bloggen Eva Swedenmarks värld. Hon ger mig den med motiveringen:
Livsglädje och själaro: Som med en ständig tilltro till kärlek och livsglädje så generöst bjuder in och uppmuntrar. Jag känner mig oerhört hedrad,  speciellt eftersom jag tycker att hennes egen blogg är så underbart tankeväckande och varm med härliga kulturella inslag och ett vackert språk.

Att få denna utmärkelse innebär att man i sin blogg ska länka till den som man fick den av, samt själv ska välja ut sju bloggar som man tycker om att läsa och samtidigt skriva lika många saker om sig själv som kanske inte så många vet om.

1. Jag har två tatueringar, en ängel på höger skuldra och en G-klav på vänster vrist.
2. Jag kunde läsa när jag var 5 år.
3. Jag rapar som en stor karl. *fniss*
4. Jag har sjungit med Anna-Lotta Larsson och Triple and Touch.
5. Jag dansade balett i 8 år och gick utan svårigheter ner i spagat.
6. Jag tycker till och med att det är obehagligt att åka barnkarusell.
7. Jag har varit på Maui.

Nu överlämnar jag denna utmärkelse till:
Marie med bloggen Dagar med Marie
Anette med bloggen Anette´s
Sissel med bloggen Blommiga prickar
Martina med bloggen Livet här och nu
Maria med bloggen Marias blogg
Kicki med bloggen Frk Nattuggla

Jag skulle egentligen vilja ge en utmärkelse till alla fantastiska bloggvänner och andra bloggare här i cyberspace, Ni sprudlar av kreativitet och värme.

26 januari 2010

Havslängtan...


 
Havets glimmande krusiga vågor,
färgsprakande stenar under vattenytan
och en solig himmelsblå horisont...

....får kroppen och själen att längta....

Jag kan känna värmen... dofterna... och de ljumma vindarna.

Sanden mellan tårna och vattnets mjuka smekningar
Kan Du?

25 januari 2010

Gissa vem som är min farmor...

Av alla underbara vackra gamla fotografier som jag har i min ägo.. och då menar jag verkligen i min ägo eftersom det är originalfotografierna som jag har, är detta foto på min farmor och hennes systrar ett utav de vackraste. Skulle gissa att det är taget någon gång runt 1920-talet eller strax innan. Men vem tror Ni är min farmor?


Fågelkvitter...

Ur led är tiden.... fåglarna kvittrar som tokiga på morgnarna, det verkar som om de har fått något om bakfoten. Men vad är väl ljuvligare, så låt dem kvittra.


Nu är det väl inte riktig stenskvättor som kvittrar än, men jag tecknade denna -77.

24 januari 2010

Okomplicerad tillvaro...

I motsats till filmtiteln "It's complicated" så känns livet just nu väldigt okomplicerat. Mina barn har alltid prio ett och mår de bra så mår jag också bra. Min älskade Elias har nyss träffat en underbar tjej, som jag ännu ej hunnit träffa själv, och hans hjärtat sjunger och jublar. De verkar lyckliga över att ha funnit varandra och jag önskar av hela mitt hjärta att de får fortsätta ha det så. Marcus lever livet med sina kompisar, tränar och mår gott nu, och det värmer också mitt modershjärta efter sorgerna i december. Dotterns älskliga lilla familj får mig alltid på gott humör och jag är så tacksam för att jag får ha alla dessa underbara ungar i mitt liv. De och mina härliga vänner får mitt hjärta att le. Om jag hade ett stort hus så skulle jag ordna en jättefest och bjuda in alla som ligger mig varmt om hjärtat. Vem vet vad jag hittar på när vår- och sommarsolen tittar fram ur sin gömma, det går ju faktiskt att vara utomhus också.



Fredagkvällar är heliga hemma hos mig, då är det soffan med ett glas vin som gäller och att ta det lugnt efter veckans vedermödor.
Hade inget inplanerat denna helg, strosade på sta'n och tog en fika tillsammans med Anita på lördag efter en lugn och skön förmiddag och blev spontant bjuden på middag hos en underbar vän som jag nyligen lärt känna genom våra söner, där jag var till långt framåt småtimmarna.
Var till blomsterhandeln och köpte mig två stora tulpanbuketter som jag satte ihop och ställde i min vackra Aaltovas.. krispiga fräscha tulpaner som hör till mina absoluta favoritblommor.



Söndagen har tillbringats mestadels inomhus... tänkte ta en långpromenad, men ryggen bråkar fortfarande med mig så det var uteslutet. Var på ryggmassage i fredags och fick lite övningar som jag ska göra så att jag kan komma igång med träningen och promenaderna igen. Städade undan, dammsög och kände mig så nöjd, så jag belönade mig själv med att baka chocolate-chip-muffins till kvällskaffet, som jag precis har avnjutit efter den härliga filmen jag och dottern var och såg.
(Klicka på bilden så förstoras den och det går att läsa receptet)



It's complicated...

Ikväll var allrakäraste dottern, hennes väninna och jag på bio tillsammans och såg "It's complicated" med stor behållning. Meryl Streep glänser som alltid och Alec Baldwin passade bra i rollen han spelade. Bortsett från att filmer av den här typen alltid är så amerikaniserade, filmpersonligheterna har fina välbetalda arbeten, rena drömhemmen och barnen är exemplariska, så fick den mig att må riktigt gott! Fick torka bort en och annan tår ur ögonvrån och skrattade så jag fick kramp i magen... och log mången gång igenkännande.