9 september 2009

I väntans tid...

Inget är som väntans tider... och den som väntar på något gott är uttryck som ofta används när man otåligt väntar på något som man längtat efter länge, och det är precis vad jag gör just nu.

Det tredje barnbarnet ligger nog just nu i startgroparna för att göra entré i denna värld och för att bringa lycka till sina föräldrar och syskon. Men icke desto mindre kommer jag som mormor till detta lilla liv också att bli påmind om livets mirakel.

För några veckor sedan frågade min älskade dotter om hon får ringa till mig när värkarna sätter igång ordentligt eller när vattnet går, oavsett om det är mitt i natten eller om jag är på arbetet. Naturligtvis hade jag redan förutsatt det, eftersom hon gjort så vid de andra två små livens förlossningar.... men skillnaden är att hon denna gång vill ha mig... sin mor... med på förlossningen. Vilken ynnest!!

Självklart är svärsonen med, men alltså önskar hon även att jag ska vara delaktig vid detta tillfälle av livets under. Det kallar jag förtroende och är djupt rörd och lycklig över att hon vill det.

Datum för beräknad nedkomst är den 18/9, så det kan alltså bli när som helst nu.
Varför säger man förresten nedkomst, det låter ju som någonting som ska dimpa ned från ovan. Förmodligen är det storken som ska släppa ned ett litet knyte, vilket dottern nog hellre skulle önska än att behöva genomgå förlossningen.

Detta innebär i alla fall att så fort jag ser att det är dotterns mobilnr eller hemtelefonnr på telefonens display så svarar jag glatt HEEJ!.... inlevelsefullt och frågande. Nej, mamma, det är inget på gång än... lite förvärkar, men det är inte dags än. Det kommer förmodligen att låta så några gånger till innan det är dags... men den som väntar på något gott!!

6 kommentarer :

Tina sa...

Åååååå, vilken underbar gåva du fått!! Förstår att du är nervös & stolt =)
Jag önskar er alla stort lycka till & ser fram mot när du skriver om din underbara barnbarn tar sitt första andetag =)
Kram Tina

Nattmia sa...

Det är en önskan jag har, att få vara med påen förlossning fast inte själv föda.. Man kan ju hoppas att min dotter vill att jag är med den dagen det skall ske..
Spännande.. Snart är du mormor igen till ett nytt oförstört liv :-)

Kramar
Mia

Maria Björkman sa...

Vilket äventyr! Vilken ynnest. Vilken storartad glädje! Varmt, varmt lycka till när den dagen/natten kommer! /Maria

Annika sa...

Wow, vad häftigt! Och så nervöst. Jag skulle säkerligen gråta floder om det var min dotter. Kul Pia!

Sissel sa...

ojojoj, vad du har spännande saker framför dig! lycka till önskar jag dig, dottern och hennes make!

Kajsa sa...

Så fantastiskt härligt!Att få vara med och se sitt barnbarn födas.Jag har ett barnbarn och han är född i Italien.Det hade varit underbart och se honom födas.Men lyckan är stor att han finns i våra liv.
Önskar dej och din familj mycken lycka i detta lilla barns tillkomst.

Kramar Kajsa