Livet på en pinne...

Längtar efter ork att bara ta en promenad i vintersolen, baka en kaka, ta fram dammsugaren eller att tänka på morgondagen - men energin har gömt sig för en stund igen! En vän skrev på facebook att vart fjärde år har man ett otursår i hälsa, vilket borde betyda att jag har minst tre friska år framför mig... tycker att jag borde ha ännu flera!

Vinterhelg med värme...

Hoppsansa vad helgen flög iväg som vanligt! Var dunderförkyld i slutet av veckan så jag trodde aldrig att jag skulle orka något överhuvudtaget... men men, lite whisky, glass och finsk sisu gjorde susen, åtminstone liiite!

Eftersom sonen fyllde år i torsdags åkte han hem med mig efter jobbet i fredags och blev gratulerad av mormor och morfar, mig och hans far, samt lite kompisar och flickvän på lördagen. Vi hade gått ihop oss om ett kombinerat säsongskort för Järnkaminerna och Djurgården fotboll för hela säsongen 2011, så nu kan han se alla matcher och han blev överlycklig! Vi åt tårta och hade det trevligt innan jag for iväg med mina härliga tjejkompisar på böljan den blå på en julbordskryssning på Viking Line från Kapellskär. God mat, dryck och härligt hjärtegott sällskap är det bästa som finns och jag vet inte vad jag gjorde utan mina underbara vänner. Vi hade supertrevligt och även fast jag inte var riktigt i stöten så förtog inte förkylningen det roliga!

Försök till en promenad idag resulterade i lite fina vinterbilder, men ögonen och näsan rann så det blev bara en kortis innan jag blev bjuden på middag hos älskade dottern.

Julen närmar sig med stormsteg och jag har ännu inte börjat tänka på julklappar, men nu när barnens födelsedagar är avklarade så kan jag börja fokusera på den. Det blir en julafton i all enkelhet tillsammans med den yngste sonen hos dottern med familj och det är den bästa julklappen jag kan få. Till min stora sorg jobbar äldste sonen över julen, så han och fästmön kan inte komma hit förrän till nyåret, men då får jag rå om dem också några dagar.

Min charmör...

Det finns ingen som kan linda sin mor kring lillfingret som min yngste son... nog för att jag är svag för alla mina tre, men han är ju trots allt min minsting och den jag tillbringat de 6 senaste åren ensam med.

Idag fyller han 19 år och jag tycker att det kändes som igår när jag skrev om hans 18-årsdag här på bloggen... än mindre när jag fick upp honom på bröstet på BB. Han kom hem för en natt och vi firade på tu man hand igår kväll med en god middag och varsin prinsessbakelse... morgonen är helig för oss båda och vi sover gärna så länge vi kan, så imorse blev det ingen sång och frukostbricka som det normalt brukar vara,

utan vi gjorde sällskap och tog samma buss till varsitt jobb.

Det är härligt att se hur arbetet, livet och alla motgångar fått honom att mogna och vi hade riktigt mysiga pratstunder under kvällen.

Osökt minns jag denna dag, liksom alla mina barns födelsedagar, exakt hur den förlöpte och kan utan tvekan återskapa känslan av att få mitt nyfödda barn i famnen! En bedrift som jag höjer en skål för till alla världens mödrar!

Men framförallt skålar jag för min härliga charmör, retsticka,
mjuka och känsliga kille på 19-årsdagen!
I hans bröst klappar ett hjärta av guld!

Jag älskar Dig Marcus!

Självständighetsdagen...

Idag, den 6:e december för 93 år sedan, förklarade sig mitt fädernesland Finland självständigt från Ryssland.

Denna dag räknas som landets nationaldag och är allmän flaggdag.

Finländarna firar sin självständighetsdag med många festligheter, bland annat presidentens mottagning, där Finlands president tar emot ett stort antal kända finländare i sitt residens och även utländska medborgare som under året har gjort något särskilt för Finland. Mottagningen TV-sänds alltid och har höga tittarsiffror varje år.

De flesta finländare tänder levande ljus i sina fönster den 6 december, som ett minne och erkännande av de som dog för Finlands frihet i vinterkriget och fortsättningskriget.

Utdrag ur Finlands självständighetsförklaring:

"Det ryska folket har, efter att hava störtat tsarväldet, flerfaldiga gånger förklarat sig ärna medgiva det finska folket rätt att själv styra sina öden, en rätt, som grundar sig på detta folks under århundraden fortsatta kulturutveckling; och över krigets alla fasor har höjts en kraftig röst, vilken som ett av det pågående väldskrigets viktigaste mål hävdat, att icke ett enda folk skall vara tvunget att mot sin vilja stå i beroende av ett annat. Det finska folket vågar tro, att det fria ryska folket och dess konstituerande nationalförsamling icke skall vilja lägga hinder i vägen för Finlands strävan att intaga en plats bland de fria och oavhängiga nationernas antal. Och Finlands folk djärves jämväl med tillförsikt emotse övriga nationers erkännande av att detta folk bäst såsom oberoende och fritt skall förmå arbeta på förverkligandet av de uppgifter, vilkas fullföljande skall göra detsamma förtjänt av en självständig plats bland kulturfolken."

 

Själv har jag firat denna dag genom att se en stund på festligheterna från presidentens mottagning på finsk TV samt gå på en otroligt vacker julkonsert i Norrtälje kyrka, om än icke med finländska undertoner, utan med Magnus Carlssons vackra stämma. Jag visste redan att han är en otroligt duktig sångare eftersom jag hört honom sjunga klassiskt tidigare... men inget går upp mot att höra alla kända och även nyskrivna julsånger i en kyrka.

Dagens Emil...

Eftersom jag var ledig idag, tog jag en lång skön sovmorgon, låg länge i sängen med en bok och frukost på nattduksbordet. Åkte sedan till älskade dottern för att passa de två yngsta musketörerna så att hon kunde hämta den äldste från skolan utan att behöva dra ut de andra två i snöslasket.

När de kliver innanför dörren ser jag en butter Emil och frågar honom hur det är och svaret blir:

-Jag har huvudvärk! Jag fick det av mamma när hon hämtade mig...

Så kan det bli om man slarvat bort sina vantar och sin mössa!

Kramar och skratt...

Blev bjuden på middag hos älskade dottern på fredagen och hade tidigare på dagen bestämt med äldste musketören att han skulle få sova hos mig. Han har järnkoll på vem som sov hos mormor sist och hur många gånger i rad detta skett och nu var det ju faktiskt lillebror som har fått göra det de två senaste gångerna. Vi hade en mysig kväll, både tillsammans och med Emil pysslande med sitt och jag med mitt. Det är nog skönt för ett liten 6-åring med två busiga småbröder att bara få vara för sig själv och få full uppmärksamhet. Lördagsmorgonmys i soffhörnan innan Emil ville hem till sitt rum och sitt dataspel... då hade han fått sin lilla respit hemifrån och mormor lite gosig samvaro.
Fortsatt dag på sta´n med goa vännen Carola och sedan hem för att förbereda för kvällens glöggmys med 6 härliga tjejer hemma hos mig. Jag hade bakat mjuk saffranskaka, saffransbullar med mandelmassa, gjort hemlagad tryffel med jordnötter och pepparkakor med ädelost och fikonmarmelad. Till det lakritsglögg, som kan tilläggas var fantastiskt god för en lakritsälskare som jag, och vanlig glögg såklart.

Prat, skratt och skön samvaro fram emot småtimmarna innan vi skildes åt, och jag är så oerhört tacksam och glad över mina fina vänner! Nästa helg åker vi på julbordskryssning... så då får omgivningen hålla i hatten! :))

Glädjande besked...

Jag kan inte påstå att jag har speciellt mycket erfarenhet av försäkringsbolag i skadeärenden, mer än är äldste sonens korsband gick av under en fotbollsmatch och jag själv fick en nerv i tungan avskuren av misstag vid operation av en visdomstand. I båda fallen fick vi ersättning, även om det aldrig kan uppväga förlusten av känsel i halva tungan och ett knä som aldrig blir sig likt igen.

När det gäller min fina gula pärla har alla i min omgivning som är lite bilkunniga, inklusive bilfirman och verkstaden, sagt till mig att min bil inte är värd att laga eftersom den inte är värd så speciellt mycket, så jag har helt enkelt ställt in mig på att kanske inte ens få till handpenningen av den nya bilen. Idag när jag stod på Blomsterlandet bland julblommor och krukor ringde min mobil och det var en kille på försäkringsbolaget. Jag fick delgivet hur mycket det skulle kosta att laga bilen, plus lite till... han frågade mig om jag visste vad bilen var värd och jag nämnde vad andra VW Polo Open Air som jag tittat på kostat. Givetvis hade han själv också vetskap om detta, men ville väl veta om jag hade någon koll!

Om man skulle bekosta en lagning av bilen så skulle den kosta mer än vad bilen är värd, så jag fick ett bud som var bra mycket högre än vad jag räknat med! Yippee!! Ja tack, sade jag och får till och med en slant över när jag betalat ex-särbon för handpenningen som han lånat mig.
 Nu har jag flyt igen!

Fredagslyx...

Ledig fredag...

Sovmorgon... långsamt uppvaknande utan jäkt...

Utan planer... inga måsten...
Bara vara jag...
uppkrupen i soffhörnan med en mugg kaffe, lussebulle och pepparkaka,
stora mjuka snöflingor dalande utanför fönstret...
Livskvalitet...

Lust till livet...

Upptäckte till min glädje att jag fått en ny följare av min blogg idag, så jag hälsar Cecilia med den tänkvärda bloggen Kärvegård konsult välkommen!

Roligt, speciellt som jag börjat få skrivlusten tillbaka igen!

Börjar komma ikapp mig själv, känner hur energin är på väg tillbaka och lusten till min kreativitet vaknat till liv efter några månaders vila. I morse när jag tittade ut över min sovande stad och såg alla undersköna vintervita träd inbäddade av ett rimfrosttäcke längtade jag ut med kameran som legat oanvänd ett tag nu.

Det är svårt att hinna med fotograferandet när man åker till jobbet när det är mörkt och kommer hem när det är lika mörkt, men jag har nu tagit ledigt imorgon fredag och på måndag för att få en extra lång helg för återhämtning, så då ska jag passa på! Ser fram emot en skön sovmorgon, frukost i sängen med en bok och sedan en promenad ut i den vackra vintervärlden med älsklingskameran över axeln.

Den nya symaskinen står och väntar på att börja bli använd, så nu ska jag också passa på att gå igenom instruktionsboken trots att det bär mig emot. Lite hemmapyssel inför helgens glöggmys med singeltjejerna står också på listan.

Det är härligt att ha fyra (nästan i alla fall) oplanerade dagar framför sig!

Slumpen är ingen tillfällighet...

Att det finns en mening med allt som sker i livet är en övertygelse som blir starkare hos mig ju äldre jag blir och ju mer jag upplever. Det är inte alltid man förstår vad som är meningen precis när det sker, speciellt inte om det händer tråkigheter,

men så småningom kommer man att förstå varför.

Varje gång mitt liv fastnar i smala hjulspår får jag av en slump ett telefonsamtal från en nära vän som jag mycket sällan pratar med... tror dock att slumpen inte är någon tillfällighet, utan livets sätt att ingripa. De samtalen påminner mig om mina drömmar, vem jag är och hur jag vill att mitt liv ska se ut... och jag får ny energi till att fortsätta min egen väg. De kommer som en vägvisare och jag känner mig alltid lycklig och tillfreds efteråt.

Idag är en sådan dag!