Julmusik eller inte...

Inte mycket som ger mig en så stark julkänsla som musik. Den framkallar så mycket känslor vad det än är jag lyssnar på, och självklart blir det mycket julmusik så här i decembertid.
Det är skönt när man själv kan välja när och om man ska lyssna på det eller inte, men det är inte alltid det lättaste när radion spelar julmusik från morgon till kväll. Förra året efter jul frågade jag älskade äldste barnbarnet vad som var bäst med att julen var över och svaret kom snabb och rappt: "Äntligen slutar Mix Megapol spela julmusik"! Sicken kille! :)

Jag älskar i alla fall vackra julsånger och sjunger dem gärna själv också.

För mig är det här en av de vackraste, sjungen av fantastiska Tarja Turunen på mitt modersmål, vilket väcker extra mycket känslor. 

Njut i deceberkvällen!

Inspiration...

Helt oförhappandes igår fick jag för mig att jag ville vara ledig hela dagen eftersom jag ändå skulle gå tidigare från jobbet för att hämta barnbarnen då älskade dottern jobbade kväll och käre svärsonen är bortrest. Då inga hinder förelåg så blev det så.

Sov länge på morgonen, vilken i min värld är ungefär till 09.30-tiden, och åkte sedan till sjukhuset för att ta lite prover som det var meningen att jag skulle ha tagit för länge sedan men skjutit på för att jag glömt bort att jag skulle vara fastande från kvällen innan. Nu kom jag ihåg det! 

Motiverad till max åkte jag sedan och tränade 1,5 timme och kände mig så duktig och nöjd efter det.

De små juvelerna hämtades från skola och dagis och när vi kom hem åt vi en "lyxmellis" med mormors lussebullar och spelade "Hyveltjuven", ett spel som är omåttligt populärt hos bröderna Granholm just nu. Middagen förlöpte som sig bör med köttfärssås och spagetti och sedan kom min mamma, tillika gammelmormor, för att avlösa mig eftersom min kära dotter bjudit med mig som sällskap på en hälsoföreläsning på Roslagens Sparbank för bankens personal. Det var en inspirerande, humoristisk och samtidigt vetenskaplig föreläsning om kost, kroppens metabolism, fettförbränning mm och olika dieter kontra varandra. Mycket "gammal skåpmat" för mig som testat både LCHF, GI, Cambridge, och Viktväktarna, men samtidigt en hel del guldkorn att ta till sig. Blev extremt motiverad att ta tag i vikten, vilket ju är väldigt passande nu när jag börjat träna också. Köpte ett signerat exemplar av boken till vänster för inspirerande hälsosam matlagning. Min kära dotter vet vad mamsen behöver. Nu skriver jag detta samtidigt som jag med ena ögat njuter av Nobelfesten.
Har kort och gott haft en väldigt skön ledig dag!

En lycklig dag..

De dagar som för alltid etsar sig fast i minnet är av naturliga skäl de lyckligaste och sorgligaste.
Denna dag är en av de mest lyckofyllda i mitt minne.
För 23 år sedan vid den här tiden på dygnet låg jag på BB och tittade på ett sovande underverk som låg bredvid mig i sängen. Det är med djup kärlek och tacksamhet jag tänker tillbaka på den dagen.
Idag är han en ung man med hela framtiden framför sig och jag blir lika varm av hans leende nu som då. Grattis till min älskade Marcus!

                                                 

Taggad till tusen...

Efter en lång tids uppehåll med både det ena och det andra känner jag mig nu extremt peppad och motiverad till att ta tag i saker. Har en daglig smärta i min rygg som kommer ifrån arthrosen som konstaterats på magnetröntgen. Inte mycket att göra, mer än att jag får lära mig att leva med den och försöka hitta vägar att stå ut. Har även fått det i ett knä och i händerna. Att smärta påverkar humöret och  vissa dagar väldigt mycket är en underdrift, för det gör det verkligen även om det blivit en del av vardagen. Tack och lov för min optimistiska livssyn, för annars hade det varit mycket jobbigare.
Ett alldeles för långt uppehåll med vardagsmotion och på tok för mycket stillasittande på grund av smärtan har lett till flera kilos ofrivillig viktuppgång som jag verkligen känner mig väldigt obekväm med. Gillar inte kvinnan jag ser i spegeln varje morgon och känner mig vissa dagar som 100 år. Nu bestämde jag mig för att slå ihjäl inte bara en fluga utan flera i samma smäll, så idag var jag på första träningspasset på Actic på några år. Fick en mycket kompetent instruktör som var väldigt inkännande med min problematik och satte ihop ett väldigt bra träningsprogram. Det gäller att bygga från grunden nu!
Känner mig otroligt målmedveten och tror faktiskt att jag kommer att lyckas denna gång och det faktiskt på grund av att jag inte orkar med smärtan längre. I värsta fall blir det inte bättre, men det är i alla fall värt ett uppriktigt försök.
Nu tar jag fram den vilande sisun och tar tacksam emot all pepp och uppmuntran jag kan få.

Naturligtvis är det inte jag på bilden, har bara trixat lite i bildprogram, men det kanske blir?!!

All kärlek,

Nystart och mitt 500:de blogginlägg

Efter många om och men, försök till ändringar som verkligen inte gick att få till

och många timmars huvudbry, så får det bli så här ett tag.

Håll till godo Du som vill läsa om mina livsbetraktelser.

Klicka på bilden och följ instruktionerna.

All kärlek, 

Dvorak - Romance for piano and violin, Op 11

Vackert, själfullt och alldeles underbart passande för den övergående hösten....

I'm alive!

Joråsåatt.... jag upptäcker till min glädje hur många besökare jag har på min blogg trots att jag inte ens skrivit något på vad som känns som en evighet för mig! :)

Vill bara ge ett livstecken, jag finns här och jag har inte glömt. Märker hur mycket glädje skrivandet givit och ger mig, så snart är jag på gång igen. Har ändrat utseende på bloggen lite och redan skrivit en sammanfattning av det gångna året... men den suger jag på ett litet tag till!

All kärlek tills dess!

Jag har en bekännelse..

Det finns en anledning till att ingenting för tillfället kommer på pränt i denna blogg och det handlar inte om tidsbrist eller olust till att skriva. Tvärtom bubblar det hela tiden av ord, formuleringar och meningar i mitt huvud, och en stunds skrivtid kan man alltid klämma in i tillvaron.

Nej, det handlar helt och hållet om min självkänsla! Min bekännelse är kort och gott att jag emellanåt lider av en väldigt dålig självkänsla, en stark känsla av att inte duga.

Med två äktenskap och ett långt särboförhållande i bagaget känns det ibland som det inte är meningen att jag ska ha ett lyckligt förhållande och det är ju heller ingenting självkänslan direkt växer av. Som tur är så trivs jag i mitt eget sällskap och har hittat ett lugn i det.

Jag som älskar att fotografera, renovera, måla, skriva, vara kreativ på många olika sätt och alltid har tyckt att jag är bra på det jag gör har helt tappat lusten. Någonstans i denna masshysteri av sociala media, som jag förvisso själv är delaktig i, försvinner min känsla av självaktning för att alla kan, syns och är så mycket bättre. Vem sjutton vill se mina bilder eller läsa mina texter, tänker jag...
Alltför många fotogrupper, skrivargrupper och kreativa grupper där människor lägger ut sina alster förtar helt enkelt min glädje... samtidigt som det till viss del sporrar mig, jag är faktiskt väldigt kluven där. Hur som helst så vilar min kamera, liksom tangenterna på min laptop... men under stundom glimrar det till. Har länge planerat en utställning med min fotokonst, men även den lägger jag på is för att jag för tillfället inte tror på mig själv.

Någonstans bottnar detta naturligtvis, vilket vilken amatörpsykolog som helst kan räkna ut, men jag ser själv ett stort samband med att vara delaktig i alltför många sociala media. Det finns absolut väldigt stora fördelar med flera av dessa för att nå ut med sina budskap, nätverka och knyta kontakter, men man får inte glömma dess baksida heller....
Varför jag skriver detta är bara för att berätta... så här känner jag just nu, men tack och lov inte jämt!

Årets andra föresats avklarad..

Efter en utomordentligt skön och avkopplande helg med barnbarn och lugn och ro kan jag nu med glädje bocka av årets första föresats, nämligen att börja sjunga igen. Så många tecken har pekat åt det hållet det senaste halvåret och längtan har varit så stor så det har inte ens funnits några betänkligheter. När jag sedan var på konsert före jul och lyssnade på Linda Lampenius, Bo Sundström, Daniel Lemma m fl fantastiskt duktiga musiker och artister i Immanuelskyrkan i Stockholm var det som om polletten trillade ner ordentligt. Jag fann kyrkan så oerhört rofylld, vacker och harmonisk och började fundera över om de hade en kör som jag skulle kunna börja sjunga i. Jag har ju ingen rockig röst och är heller inte någon rockbrutta även om jag kan rocka till mig ibland, utan njuter av att sjunga sakral musik, stora körverk, visor och lite jazzigare toner... precis det man gör i en blandad kyrkokör. Givetvis kollade jag genast in deras hemsida och beslutade mig för att efter helgerna kontakta körledaren. Nu är det gjort, jag gjorde ett röstprov idag och började på årets första repetition!
Vilken njutning och vilken lycka! Den som älskar att sjunga vet vad jag talar om... Ni andra kan bra ana hur det känns. Det blir sena tisdagkvällar hem, men jag är fortfarande så uppe i varv så det lär inte spela någon roll. Nu sjunger jag igen och om det inte blir en fortsättning här för all framtid så vet jag i alla fall att jag aldrig kommer att låta sångrösten tystna mer...

Sisu och segt virke...

Vissa dagar känner man sig hur ung och vital som helst... åldern blir verkligen bara en siffra, medan de finns dagar då man märker av sin biologiska ålder och får en föraning om vad som komma skall ifall man inte skärper till sig lite.

Det har jag verkligen blivit varse idag! Nacken som varit i utomordentligt skick länge, har några dagar varit fullständigt hopplös med värk och stelhet och oundvikligt sänker det humöret rätt rejält. Som om inte det vore nog, fick jag idag svar på den digra mängd prover jag tog förra veckan efter ett besök hos min husläkare för en vanlig hälsokontroll och det var inte så roliga besked. En redan sedan tidigare misstänkt B12-brist är möjligen ett faktum (ytterligare prover ska tas), kolesterolvärdet var alldeles för högt och som om inte det räckte har jag också för högt blodsocker.

Mormor fick åldersdiabetes och det har även min mamma. Jag som alltid sagt att jag ska se till att jag inte ska få det. Nu är det alltså hög tid!! Jag ska fanken se till att jag inte är någon "gammal" tant med en massa tantkrämpor... och är det ändå så att jag får dras med dem så ska jag göra det som en ännu vitalare kvinna än den jag är idag. Jag har ju hur mycket som helst att se fram emot och orka med, energin brukar det ju sällan vara något problem med. :)

Jag lever inte ohälsosamt, men i morgon börjar resan mot ett ännu hälsosammare liv!