Börjar stilla undra vad som hänt med mig, som normalt vid några dagar före jul har bakat sju sorters kakor, mjuka kakor, gjort julgodis, bytt gardiner och städat klart... men i år inte gjort ett skapandes dugg!!En förklaring är ju förstås att varken sonen eller jag mådde speciellt bra förra veckan och behövde den tiden till lite mor-och-son-tid och samtal om livet.
Varje gång jag bestämt mig för att ta tag i något är det som om någon tryckt ner mig i soffan och tvingat mig att sitta där och begrunda det viktiga i livet. Och inte sjutton är det livsviktigt att vara så frenetisk i sitt julpysslande som jag alltid varit. Det blir jul ändå! Och vi som inte ens ska äta julmat på julafton hos dottern.
Vimsigheten ska vi inte tala om...den har varit värre än vanligt. Igår kväll när jag och två härliga väninnor satt hemma hos mig och drack ett glas vin innan vi skulle gå ut och lyssna på Mikael Rickfors, tappade jag tråden ett antal gånger under våra samtal. För en stund sedan skulle jag handla havregryn och smör till de enda kaksorterna sonen vill att jag ska baka till jul, och glömde båda delarna. Kom visserligen hem med lite annat jag behövde, men inte det jag verkligen åkte till affären för!
Nåja, julklapparna inhandlades igår, så nu är jag klar med dem i alla fall. Och idag har dottern varit här med två utav barnbarnen, så städtiden gick åt till att umgås med dem istället, och det var ju tusen gånger mysigare än att gå runt med en dammtrasa och dammsugare.
Nu ska jag börja sticka en mössa som jag hoppas ska passa, jag som normal inte klär i huvudbonader överhuvudtaget. Men om mormor ska kunna gå ut och åka pulka med barnbarnen så måste man ha varmt om öronen... för är det något som jag älskar så är det att åka pulka, det kan mina barn gå i god för!
Och nästan lika mycket som jag älskar hösten, tycker jag att vintern är strålande vacker när det ser ut som det gör ute nu. Jag blir alldeles hänförd av gnistrande snötyngda grenar mot den mörka kvällshimlen, så det är bara att njuta!
4 kommentarer :
Pia, jag känner precis igen mig i det du beskriver. Jag inser att jag helt enkelt inte har lust att baka och laga en massa, vi tar det mycket enklare i år, mer sparsmakat, sånt vi verkligen vill ha och det finns att köpa, allt utom min mammas senap. Jag vill ha fint och rent och hemtrevligt, det blir det. Men den gamla simultankapaciteten, den flög sin kos och lika bra är det. Jag tycker jag är lugnare och gladare nu. Utan sju sorters kakor som bara gör mig litet för ... ja du vet.
Och här en till som också gått från att ha gjort precis ALLT som hör julen till (allt skulle vara hemmagjort eller hemlagat!)till att ta det väldigt lugnt. Kan det bero på att vi blivit klokare?
Här sitter en till.. Jag glömmer ju t.o.m det jag har på handlarlappennär jag handlar..
Och det där med att du känt det som att ngn tvingat dig ner i soffan är nog så.. Ngn som vet att du behöver det :-)
Kram
Mia
Jag får väl sälla mig till skaran Kloka Kvinnor här. Även jag har taggat ner, även om det fortfarande är mycket jul hemma hos mig. Men gränsen går vid lusten, numera.
Pia - din vimsighet är typiska stressymptom. Konstigt? Inte alls. Lite julledigt kommer att göra dig gott tror jag.
Varma kramar!
Skicka en kommentar