Tankar under årets sista dygn...

Försöker i tankarna summera allt som hänt under året, och som vanligt så känns det som om man glömmer hälften.

Mycket har hänt, där jag rest både till andra platser och själsligen.
Jag har inte njutit av nuet tidigare på samma sätt som jag idag kan se skönheten i små små ting.

När min dotter gifte sig för två år sedan höll jag ett tal för brudparet där jag liknade kärleken och livets resa vid ett gammalt hederligt koleldat tåg där vagnarna kommer att fyllas och tömmas av människor och möten i livet. Vissa stannar kvar under hela resans gång och andra kliver av tidigare. Det som gör att tåget rullar är kärleken, och liksom tåget behöver kärleken bränsle som behöver ösas, men man ska vara sparsam med den så att den inte tar slut.
Kortfattat kan jag också summera mitt eget år på det viset.

I år har mina barn och vänner fått största delen av min kärlek, vilket känns både härligt och sorgligt eftersom det skett på bekostnad av kärleken till mannen i mitt liv. Jag har upplevt den största lyckan genom att få delta vid mitt yngsta barnbarns förlossning och jag har också fått uppleva en mors värsta mardröm, som jag av hänsyn ej skrivit så mycket om här på bloggen, men som nog gått att läsa mellan raderna.

Jag är tacksam för varje stund här på jorden och ser fram emot ett nytt år med nya utmaningar och harmoni i tillvaron. Nyårslöften har aldrig varit något för mig, däremot har jag alltid haft mycket önskningar inför det kommande året. Den främsta önskningen är att jag och mina nära och kära ska få ha hälsan
så att vi kan fortsätta ha det så härligt tillsammans som vi haft det under detta år.

Glöm inte att älska, kramas och visa omtanke!
Skratta mycket och le mot omgivningen, jag lovar att det smittar!