Okomplicerad tillvaro...

I motsats till filmtiteln "It's complicated" så känns livet just nu väldigt okomplicerat. Mina barn har alltid prio ett och mår de bra så mår jag också bra. Min älskade Elias har nyss träffat en underbar tjej, som jag ännu ej hunnit träffa själv, och hans hjärtat sjunger och jublar. De verkar lyckliga över att ha funnit varandra och jag önskar av hela mitt hjärta att de får fortsätta ha det så. Marcus lever livet med sina kompisar, tränar och mår gott nu, och det värmer också mitt modershjärta efter sorgerna i december. Dotterns älskliga lilla familj får mig alltid på gott humör och jag är så tacksam för att jag får ha alla dessa underbara ungar i mitt liv. De och mina härliga vänner får mitt hjärta att le. Om jag hade ett stort hus så skulle jag ordna en jättefest och bjuda in alla som ligger mig varmt om hjärtat. Vem vet vad jag hittar på när vår- och sommarsolen tittar fram ur sin gömma, det går ju faktiskt att vara utomhus också.

Fredagkvällar är heliga hemma hos mig, då är det soffan med ett glas vin som gäller och att ta det lugnt efter veckans vedermödor.

Hade inget inplanerat denna helg, strosade på sta'n och tog en fika tillsammans med Anita på lördag efter en lugn och skön förmiddag och blev spontant bjuden på middag hos en underbar vän som jag nyligen lärt känna genom våra söner, där jag var till långt framåt småtimmarna.

Var till blomsterhandeln och köpte mig två stora tulpanbuketter som jag satte ihop och ställde i min vackra Aaltovas.. krispiga fräscha tulpaner som hör till mina absoluta favoritblommor.

Söndagen har tillbringats mestadels inomhus... tänkte ta en långpromenad, men ryggen bråkar fortfarande med mig så det var uteslutet. Var på ryggmassage i fredags och fick lite övningar som jag ska göra så att jag kan komma igång med träningen och promenaderna igen. Städade undan, dammsög och kände mig så nöjd, så jag belönade mig själv med att baka chocolate-chip-muffins till kvällskaffet, som jag precis har avnjutit efter den härliga filmen jag och dottern var och såg.

(Klicka på bilden så förstoras den och det går att läsa receptet)

It's complicated...

Ikväll var allrakäraste dottern, hennes väninna och jag på bio tillsammans och såg "It's complicated" med stor behållning. Meryl Streep glänser som alltid och Alec Baldwin passade bra i rollen han spelade. Bortsett från att filmer av den här typen alltid är så amerikaniserade, filmpersonligheterna har fina välbetalda arbeten, rena drömhemmen och barnen är exemplariska, så fick den mig att må riktigt gott! Fick torka bort en och annan tår ur ögonvrån och skrattade så jag fick kramp i magen... och log mången gång igenkännande.

Gamla drömmar...

Skulle leta efter några papper i hyllan i klädkammaren och "ramlade" över mina gamla teckningar och mina egendesignade och ritade kläder som jag sparat i en mapp.

Det som egentligen fascinerade mig mest var att de äldsta ritade kläderna var från -73 och då var jag bara 12 år!! Bara mappen nedan gör mig nostalgisk!

Jag använde en pappersdocka som modell, och i början ritade jag bara kläder, men efter några år började jag också sy upp de kläder jag ritat och min dröm var att bli modedesigner eller inredningsarkitekt.

Kolla in kjolen och blusen ovan till vänster och det jag sydde upp när jag hittade rätt tyg!

Rätt kul att ha kvar teckningarna.

Patriotism..

Jag har aldrig varit någon sportfanatiker direkt, men när finländarna tävlar i konståkning, ishockey, skidåkning, rally och friidrott så tycker jag att det är roligt att se. När de sedan vinner eller får bra placeringar, så som Kiira Korpi nu i konståknings-EM från Tallinn så kan jag inte annat än mysa.

Kalla det patriotism eller vad man vill, men då är jag stolt över att vara finska.

Lite kuriosa är att jag själv var en riktig hejare på skridskor i tonåren.
Brorsan och jag brukade låtsaskonståkningsåka och hade jätteroligt. Våra skridskor var alltid med i bagaget när vi åkte till pappa i Finland på sport- och påskloven.

Oföränderlig vänskap...

För snart 32 år sedan lärde jag känna en fantastisk tjej! Vi hade aldrig setts förut, var som natt och dag, och möttes på ett musikläger på Barnens Ö med våra fioler. Något gjorde att vi blev vänner för livet och när jag flyttade hemifrån samma år beslutade vi oss för att dela lägenhet. Musikintresset var vår stora gemensamma nämnare och trots att vi båda gick treåriga linjer på gymnasiet hade vi redan då bestämt oss för att vi ville fortsätta med musiken. Vi sjöng ihop, spelade i orkester ihop, i stråkensemble, i spelmanslag, gick på musikteori och allt vi bara kunde så länge det hade med musik att göra. Jag tog studenten ett år före henne och hon följde mig med spänning när jag åkte runt och sökte in på olika musikutbildningar, precis som jag gjorde när hon gjorde likadant året efter.

Våra vägar skildes när jag började på musiklinjen på Bollnäs folkhögskola och hon kom in i Östersund året efter, men vi fanns ändå alltid där för varann.

Jösses, så mycket roligt vi haft tillsammans!!

Hon fick jobb som musiklärare på Färöarna, träffade en engelsman och flyttade till England och själv avslutade jag min musikaliska bana när jag träffade mina äldsta barns far och gifte mig.

Fast varje gång hon kom hem till Sverige och hade fiolen med sig så blev det duetter,

 helt underbara roliga stunder av spelglädje!

Nu hade vi inte setts på tre år, knappt pratat med varandra, men pga tragiska omständigheter då hennes far gått bort kom hon hit igår kväll och det kändes som om vi aldrig varit ifrån varandra. Det var som att ta vid där vi var för 3 år sedan... ja till och med 30 år sedan. Våra livssituationer ser helt olika ut och vi lever helt olika liv, men det spelar ingen roll,

för ingen kommer någonsin att ta hennes plats i mitt hjärta.

Ensam vals...

Harmoniska toner till underbara bilder ger mig ro i själen.

Kärlekspåfyllning....

Idag bestämde kroppen att förnuftet inte fick ställa några som helst krav på triviala saker såsom dammsugning eller annat som kan vänta tills ryggen mår bättre... och så blev det!!

Kärleken knackade på i form av f d särbon, som bjöd på en härlig fikastund och dottern som bjöd på middag tillsammans med hennes goa lilla familj.

Har pussats och kramats, skrattat och myst... och vem kan väl motstå lite kärlek!

Till och med ryggen känns bättre och resten kan vänta tills imorgon!

Lugn lördag...

Veckan har rusat iväg, plötsligt var det bara fredag... och till kvällen åkte jag och gratulerade f d särbon, som fyllde år. Det blev några trevliga timmar, innan jag for hemåt igen för att få en god nattsömn. Men tji fick jag, trots att jag var oerhört trött så somnade jag inte förrän framåt 02:30-tiden på morgonen, vilket gjorde att jag sov rätt länge idag.


Efter en stund på spikmattan och spikkudden så var morgonens huvudvärk och ryggstelhet borta och jag kunde ta itu med lite av det jag tänkt hinna med under dagen. Började med att städa en garderob innan Anita kom och hämtade mig för en promenad ner på sta´n och när vi ändå var där så passade vi på att äta lunch/middag ute för att slippa laga mat idag.
Tröttheten och ryggvärken ville inte riktigt släppa i alla fall, så när jag kom hem kröp jag upp i soffan, drog en filt över benen och somnade.... och vaknade inte förrän tre timmar senare. Redan kväller var det ingen idé att ta itu med något annat, utan jag har fortsatt att tillbringa kvällen i soffan, tillsammans med Kjell Bergqvist i Stjärnorna på slottet och en underbar konsert med Sting.

Musiken som spelats hos mig de senaste dagarna är den underbart själfulla Peter LeMarcs och jag är bara tvungen att lägga upp en härlig låt av honom även om den har några år på nacken.

Nu blir det rörigt....

ett tag! Jag har nämligen hittat en bloggbakgrund som kunde ha varit döpt till Pia, så mycket kan jag stå för den. Den är vacker, sprudlande och röd som min älsklingsfärg.

I och med det så kommer jag också att byta namn på bloggen, för just nu känns den mer som livsglädje och själaro. Jag blir glad om jag får kommentarer på utseendebytet, oavsett ris eller ros.

Månviskarna....

är en rak översättning från det finska namnet Kuunkuiskaajat, som denna underbara duo heter.

Den består av två finska sångerskor, Susan Aho och Johanna Virtanen och sången Taivaallinen betyder Himmelsk på svenska.

Jag bara älskar mitt modersmål!