Jag hade en ängel i mitt rum....

Med solen dansande genom sina änglalockar ser han ut som en liten kerub min lilla ängel NOEL!

Och vilka pussar och kramar man får sen då!

Vårpromenad en solig långfredag...

Efter en skön förmiddag i lugn och ro, trots ett joursamtal arla morgonstund, drog jag på mig jeansen, solbrillorna på nästippen, stoppade jourtelefonen i fickan och kameran över axeln och drog iväg till dottern. Vi hade bestämt att vi skulle ta en liten promenad med barnen och njuta av vårsolen!

Fast.... promenad och promenad, jag vet inte riktigt om jag kan kalla det promenad, men ute var vi i alla fall.

Kan inte nog påtala hur beundransvärd hon är, min vackra dotter. Att ha två vildingar där den ena far iväg på cykel åt ett håll och den andra är på väg in i skogen eller ut i gatan åt ett annat håll, samtidigt som man går och drar på en barnvagn är en bedrift. Nu var ju jag med idag, men så är det ju inte alla dagar.

Det busades och stojades och solen sken på oss med sitt allra vackraste leende!

Väl hemma igen åt jag, Marcus och Louise en superdupergod långfredagsmiddag bestående av  potatisgratäng och fläskfilégryta med en stor sallad och ett glas vin innan mellanmusketören kom hem till mormor för att "fova" över. Så nu ligger det en liten go nattgäst i min säng och jag ska snart krypa ner där själv också.

Glad påsk...

Hjärtats längtan...

Att barnen är mina största skatter är det nog ingen som läser min blogg som har missat.

Ibland känns det som jag blir lite tjatig.. men det hjärtat är fullt av finns alltid i tanken.

Dottern och yngste sonen har jag ju i min närmaste omgivning, så det blir lätt att jag skriver om de vardagshändelser som vi delar, men jag har ju faktiskt en underbar son till som likafullt finns i mina tankar hela tiden.

Den livsresa han gjort hittills i sitt unga liv liknar ingen annan och jag beundrar honom såå oerhört mycket för det. Min längtan efter honom är stor och jag önskar att jag kunde finnas till för honom på samma sätt som för de andra två, så jag tror nog bestämt att det börjar bli dags för en liten Skåneresa snart igen!

Nu när snön försvinner, vårsolen börjar lysa och bilen snart är fixad så är det nog läge!

Ge mig ett skäl...

till att samla mina nära och kära och mina underbara vänner, så griper jag tillfället direkt!

Fyllde år igår och det är enligt min egen åsikt inte speciellt mycket att fira, det är ju inte direkt kul när åren bara rinner iväg. När jag var yngre så längtade jag efter att bli äldre eftersom jag alltid fick höra att jag såg så ung ut och jag ofta kände att jag inte blev tagen på allvar. Då var det skönt att lägga år till livet... nu försöker jag ge liv till åren istället! 

Hör många i min ålder som gärna hoppar över det där med att bli firade, men jag tycker faktiskt att det är roligt.. och inte just för att jag fyller år, utan för att jag får ett tillfälle att samla dem jag tycker om.

Varför inte gripa alla tillfällen som ger oss glädjen att samlas och ha trevligt! Det behöver inte vara stora middagar, märkvärdiga tillställningar, utan i alla enkelhet! Min lägenhet är liten och det fanns inte stolar till alla, men barnen lekte på golvet, vi minglade runt med kaffekopp och tårtfat, satt ner en stund i vardagsrummet med dem som satt där, eller en stund i köket. Min härliga familj och mina vänner gjorde min dag!

Och på kvällen blev jag bjuden på middag med champagne hos vännen Anne med våra söner, så av förklarliga skäl har söndagen mest tillbringats på soffan, halvslumrandes och slötittandes på TV innan de där måstena knackade på axeln och talade om för mig att "nu Pia, får Du faktiskt lov att vara lite effektiv en stund innan Du kan ta kväller"!

Ett magiskt tal...

Senaste dagarna har jag funderat på hur talet tre förekommer i så många olika sammanhang.

Man säger att alla goda ting äro tre...

våren kommer inte förrän vintern knackat på tre gånger....

om man råkar ut för otur, brukar det oftast följas av två ytterligare oturliga händelser....

den heliga treenigheten, fadern-sonen-den helige ande...

tredje gången gillt...

I böckernas värld finns de tre små grisarna, Kalles tre brorsöner, Guldlock och de tre björnarna, Björnligan, de tre musketörerna och andra trios av figurer. Finns säkerligen mycket mer att räkna upp om man börjar tänka efter.

Själv har jag haft maximal otur med min bil... nu tredje oturstillfället. Först var bromsarna slut, efter en vecka gick lägesspaken för ratten av och i samband med det när min bilmekaniker lagar bilen så gick även instrumenteringen sönder och ABS-lampan går inte att släcka. Jag ser pengarna jag egentligen inte har rulla som snöbollar i en lavin och bli bara större och större innan de är nere och det är inte någon behaglig känsla. Som den eviga optimist jag är vet jag att det mesta brukar lösa sig, har ännu inte varit med om något tillfälle då det inte gjort det... och dessutom är det ju egentligen ett världsligt ting.

Något som inte är världsligt är mina tre magiska tal,

mina tre underbara ungar

och barnbarnen, de tre musketörerna!

Skymning...

ur en Döddansares visor av Nils Ferlin

Skymningen sveper sin stillhetrunt våra ensliga hus,gråa och ensliga hus - - Snart skola dunkla stjärnorspringa som blommor av ljus... Heden sover därunder,heden sover i stjärnljus snart - -längtan går och jag vet ej vart...Men det brusar av tyngd och seklerså ödsligt och underbart. 

~Magickal Graphics~

Kärlekspåfyllning...

Helgens treårskalas och tjejmiddag kröns med en riktig slapparedag! Idag är det som gjort för att ligga på soffan och titta på någon härlig film! Och nog har själen fått sig en riktig endorfinkick med gårdagens sol, varma småbarnskramar och blöta pussar, kvinnofnitter och gapskratt!!

Jag, en badanka....

Fredag kväll hos vännen Anita hoppar hon helt plötsligt upp från köksstolen och hämtar ett paket som hon haft undanlagt ett tag för att hon inte visste vem  hon skulle ge det till.

Nu kom hon på det!

Jag fick paketet... och hon sade att det var en självklarhet att jag skulle ha det. Enligt Anita är jag som en badanka... trots motgångar och tuffa tider så går det inte att hålla mig nere, jag ploppar  upp snabbt som ögat igen och simmar vidare.

Vänner är ovärderliga....

Vem har sagt att livet är en dans på rosor...

Jag har verkligen mått som en prinsessa de senaste dagarna. Har känt mig såå nöjd med jobbet och även hemma. I tisdags tittade sonen på mig och utbrast ""Mamma, Du ser ut att må väldigt bra just nu", och det kändes skönt att höra eftersom det verkligen känts så den senaste tiden.

Men glad får man aldrig vara länge.... igår gjorde jag en praktvurpa på en isig trottoar och slog i båda knäna så de värker ordentligt. Det ena knäet slog jag upp ett ordentligt skrubbsår på , så jag fick linka hemåt för att lägga om det och byta strumpbyxor eftersom det var stora hål på knäna. Tyckte faktiskt lite synd om mig själv med blodet rinnande längs ena benet och ont... det var tur att det var flera minusgrader, för det kylde ner smärtan lite.

Idag när jag satt på bussen på ett strålande humör efter ett eldprov på jobbet då jag undervisat en sal med projektdeltagare i ett nytt journalsystem som vi ska införa till hösten och som jag precis lärt mig någorlunda själv... ringer sonen och berättar att bilratten inte funkar som den ska. Jag har en höj- och sänkbar ratt som man kan ändra läge på genom en spak på sidan av ratten och nu går det inte att få spaken att fästa utan ratten åker upp och ner när man kör. Humöret åkte ner i skorna lika snabbt som en smörklick smälter i en stekpanna!

Sonen skulle på fotbollsträning (10 km hemifrån), ex-maken gick inte att få tag på och han kunde inte få skjuts med någon annan heller... vilket resulterade i en ilsken dito. Tack och lov för att jag har världens bästa vänner!! Jag fick låna Anitas bil för att köra ut honom och hämta honom, så Anita, Du är guld värd!

Beklagade mig på facebook över bilen och min något bortskämde unge son och fick genast massor av uppmuntrande kommentarer, återigen av underbara vänner! Kände att det var så många som brydde sig. Min vän Anne skickade nedanstående klipp till mig och tyckte att vi skulle tänka på våra söner... och jag kunde inte annat än skratta.

 Tack underbara lilla ängel!