Underbara ungar....

Så kom den då igen.... den efterlängtade fredagen! Jag tror inte att jag är ensam om den känslan.

Efter hemkomsten blev det middag med son och flickvän. Fixade snabbt i ordning en fläskfilégryta med lök och champinjoner som åts med klyftpotatis och väl tilltagen sallad iordninggjord av sonen. För ovanlighetens skull satt vi länge kvar vid matbordet och dryftade vardagliga händelser och andra meningsfullheter. Det är underbart när barnen blivit så stora att man kan sitta och diskutera som vuxna människor.... Marcus fyller 18 i december och Louise har nyss fyllt 17.

En härlig ålder mitt emellan tonår och vuxenliv... då man som förälder känner att man är på god väg att ro skutan i land efter alla småbarnsbekymmer och tonårsvåndor. Marcus är min yngste son och den som kanske fått min tid mest.... delvis beroende på att vi bott själva de senaste 6 åren. Tycker ibland att det känns lite orättvist mot de andra två som är vuxna... men vet att de känner min kärlek i alla fall.

Äldste sonen bor i Skåne och på onsdag tar jag min lilla gula pärla och far nedåt i landet för att hälsa på honom.... Det är fyra år sedan jag var och hälsade på, eftersom det oftast är han som kommer hem till Norrtälje istället, och det ska bli fantastiskt underbart att få vara tillsammans med honom i hans hemmamiljö...

Ska verkligen njuta av de dagar jag ska tillbringa där!

Hur långt bort han än vore så finns han ändå så nära mig i mitt hjärta!

Nedanstående fantastiska melodi skriven och uppförd av två lika underbara artister tillägnar jag mina tre underverk Andrea, Elias och Marcus....

I väntan på fredag...

Dagen mitt emellan...

När jag satt och funderade på vad jag skulle skriva för titel på mitt blogginlägg idag så blev det naturligt "dagen mitt emellan"...

För det första för att det verkligen är så för mig idag. Efter 1½ timme i tandläkarstolen från kl 07:00 på morgonen för etapp 1 i en rotfyllningsprocess mådde jag inte direkt som en prinsessa. Inte för att det gjorde så förskräckligt ont som jag trodde, utan mera för att jag var så otroligt bedövad i hela vänstra ansiktshalvan....

Trodde från början att jag skulle kunna åka till jobbet efter det, men med tanke på bedövningen och mitt tillstånd i halvkoma beslöt jag mig för att stanna hemma idag.

Har halvsovit i solen på balkongen, löst lite korsord och läst... och nu äntligen för några timmar sedan hade bedövningen släppt så att jag ser ut som folk igen.

Kommer inte att få något vettigt gjort idag... det känner jag bara på mig, så därför får det bli en mitt-emellan-dag då energinivån inte är på topp.

För det andra så är det ju rätt passande med tanke på att det är onsdag idag... dagen mitt i veckan, som gör att morgondagen går lite lättare för att den infaller närmare helgen.

Lite lustigt tycker jag nog att det är, det här med veckodagarna och vad man förknippar med dem. För inte allt för länge sedan var onsdagen lill-lördag och jag och mina väninnor var ofta ute och dansade på vårt gamla anrika stadshotell som inte längre existerar. Jag är egentligen helt emot uttrycket "det var bättre förr", därför att förr hade också sina nackdelar och det är nuet vi lever i och ska göra det bästa av, men i det här fallet så var det faktiskt bättre förr. Vi hade ett vackert stadshotell och det fanns ett ställe för oss 60-talister och äldre att roa oss på utan att stå i en bar och hänga. Låter det tråkigt? Det kan jag definitivt dementera!!

Skönhet...

Livslust...

Inte i min vildaste fantasi hade jag för ett tag sedan trott att jag skulle drabbas av någon sorts abstinens av att vara utan internet och min dator i några dagar..... men ack vad jag bedrog mig!

Då datorn sedan en vecka tillbaka är inlämnad för lagning har jag åtminstone kunnat sitta vid yngste sonens dator.... men nu sedan några dagar tillbaka så slutade även internet att fungera! Jag säger bara "Tack och lov" att det har varit härligt väder ute och att jag haft mysigt sällskap för annars hade jag inte varit glad! Men som de som läser detta förstår... så är nu i alla fall internet på banan igen.... och jag kan blogga och vara på Facebook som vanligt! Fast lite mindre blir det ändå nu när våren är så fantastiskt och underbart vacker och det fortfarande är ljust långt in på kvällarna. Och det är väl tur det... för annars vore man bra insnöad!

Helgen har således bestått av härligt umgänge med goa människor...

I söndags tog min kära särbo och jag en åktur i hans Chevrolet Caprice till Stockholm... tog in alla intryck från doftande vårblomster, hägg och vårregn samt insöp naturens vårfagra spirande grönska.

Vi stannade till vid Brostugan på Drottningholm och drack kaffe i trädgården, och strosade sedan nere vid vattnet.

Och är det något man lär sig med åren... så är det att njuta! Och med njutningen kommer också livslusten! Det är så härligt att leva!

Fredagsfika...

Varje fredag morgon på jobbet träffas jag och åtta arbetskamrater i varandras fikarum och har ett gemensamt fredagsfika.... något som är oerhört populärt och befrämjar välbefinnandet i gruppen....
Dessutom så känns det som en bra "helg"-start och resten av dagen går som en dans... inte bara för att det är fredag utan för att vi har fått vår lilla mysstund på morgonen.
Det betyder att ungefär en gång varannan månad så blir det min tur att bjuda på fredagsfika och till imorgon har jag bakat mitt fyllda matbröd... som jag varierar efter tycke och smak och beroende på vad jag har hemma.

Idag fyllde jag det med pesto, prosciutto, soltorkade tomater, mozzarella och färsk basilika och det blev såå gott! (Var ju tvungen att smaka!)
På begäran från vänner kommer här receptet:


50 g jäst
1 tsk salt och en nypa socker
25 g smält margarin
5 dl vatten
ca 13-15 dl vetemjöl


Blanda jäst, salt och socker och låt smälta. Smält margarinet i en kastrull och häll över vattnet och värm till fingerljummet. Knåda in mjölet och låt jäsa 40 min. Kavla sedan ut degen till en rektangel och lägg på fyllningen efter tycke och smak. Rulla ihop till en rulltårta och stoppa in ändarna i varandra och nyp ihop.
Gräddas i 200 grader ca 30 min.
Man kan också strö riven parmesan över brödet innan det gräddas.... Mmmmm!
.

Dagens glädjespridare....

En ny resväska till sommarens semesterresa.......

min gula lilla pärla som tar mig dit jag vill när jag vill........

nya vackra blommor på mitt vardagsrumsbord....

och underbart garn att sticka en sommarkofta av.....

.

Hemlängtan...

Inte alla vet att jag är född i Finland, av finska föräldrar... vilket således betyder att jag är en purfinne, som jag brukar säga. Mitt modersmål är finska och jag älskar mitt hemland... trots att jag bott i Sverige sedan jag kom hit som två-åring tillsammans med min bror och mina föräldrar.

Min barndoms somrar tillbringades på mormor och morfars stuga vid en fantastisk havsvik i finska skärgården... något som säkert är en bidragande orsak till att jag älskar havet och inte kan tänka mig att bo någonstans utan närhet till hav. Havet är min livsnerv och mitt energitillskott. Att min far var sjöman har säkert ingenting med saken att göra... men lite lustigt är det.

Sedan min far sålde sin stuga i utanför min hemstad Åbo och flyttade för gott till Spanien och mina morföräldrar inte finns i livet längre... har resorna till hemlandet inte blivit så frekventa - något som jag saknar av hela mitt hjärta. Jag har visserligen alla mina andra släktingar kvar där, men de viktigaste personerna från mitt liv i Finland finns inte kvar, så det blir inte samma sak.

Ju äldre jag blir... ju mer nostalgisk och hemlandskär blir jag. Att finländare kallas för nordens italienare är något jag tidigare tyckt varit en lustig jämförelse.. men idag förstår jag den bättre. Trots vårt tungsinne och vår melankoli har vi starka familjeband och ett hett temperament och det må väl vara därför vi fått den liknelsen.

Inte en chans att jag hejar på Sverige i en landskamp mellan Finland och Sverige! :)

Hur nu suttit en lång stund på YouTube och lyssnat på finsk musik... som är så underbart mollstämd...

Ljuva nordiska natur...

.

Tankevindlingar..

.

Varje år vid denna årstid - då våren står i skir grönska och sommaren i antågande - drabbas jag av förändrings-behov i mitt liv. Vet inte om det är den annalkande ljusa årstiden med alla möjligheter i världen öppna... och människors plötsligt uppvaknade tro på livet och mänskligheten.
Det är inget fel på mitt liv.... jag vaknar varje morgon med att sända en tacksamhetens tanke till saker jag njuter av och är tacksam för.... men ändå så finns det där - en önskan om att göra någonting annorlunda. Förmodligen är detta bara ett tecken på allt man borde göra - hur lycklig man måste vara och hur fulländat man önskar livet vore.
Livet blir och är vad vi gör det till... så därför ska jag här och nu - vår och sommar som höst och vinter... njuta av varje liten sekund och skapa min egen lycka.
Det är själaro!
Passade barnbarnen häromdagen och skrattade och njöt - dessa underbara små varelser som får mitt hjärta att fullständigt svämma över av mormoders-stolthet och lycka - det är också själaro!

Träffade en gammal kär vän häromdagen och fick ett annat underbart ord att relatera till:
SIDENSJÄL - ett ord som i mina öron lät lika vackert som SJÄLARO. Mjukt - svepande - kärleksfullt och rofyllt.
.