Underbara ungar....

Så kom den då igen.... den efterlängtade fredagen! Jag tror inte att jag är ensam om den känslan.

Efter hemkomsten blev det middag med son och flickvän. Fixade snabbt i ordning en fläskfilégryta med lök och champinjoner som åts med klyftpotatis och väl tilltagen sallad iordninggjord av sonen. För ovanlighetens skull satt vi länge kvar vid matbordet och dryftade vardagliga händelser och andra meningsfullheter. Det är underbart när barnen blivit så stora att man kan sitta och diskutera som vuxna människor.... Marcus fyller 18 i december och Louise har nyss fyllt 17.

En härlig ålder mitt emellan tonår och vuxenliv... då man som förälder känner att man är på god väg att ro skutan i land efter alla småbarnsbekymmer och tonårsvåndor. Marcus är min yngste son och den som kanske fått min tid mest.... delvis beroende på att vi bott själva de senaste 6 åren. Tycker ibland att det känns lite orättvist mot de andra två som är vuxna... men vet att de känner min kärlek i alla fall.

Äldste sonen bor i Skåne och på onsdag tar jag min lilla gula pärla och far nedåt i landet för att hälsa på honom.... Det är fyra år sedan jag var och hälsade på, eftersom det oftast är han som kommer hem till Norrtälje istället, och det ska bli fantastiskt underbart att få vara tillsammans med honom i hans hemmamiljö...

Ska verkligen njuta av de dagar jag ska tillbringa där!

Hur långt bort han än vore så finns han ändå så nära mig i mitt hjärta!

Nedanstående fantastiska melodi skriven och uppförd av två lika underbara artister tillägnar jag mina tre underverk Andrea, Elias och Marcus....