Bloggning...

Det är helt otroligt vad man kan fastna på bloggsidorna när man sätter sig... 

Så mycket klokheter, kreativitet, sorgligheter, roligheter och mycket annat smått och gott som det bloggas om... och det mestadels av kvinnor. Undrar var männen håller hus i denna bloggvärld... för visst finns de män som också skriver - och mycket läsvärt dessutom. Kanske inte direkt om handarbeten och heminredning... men om annat som vi kvinnor kanske behöver läsa om.

När jag talar om för vänner och bekanta att jag har en blogg så brukar jag oftast få positiva kommentarer, även om de flesta undrar hur jag har tid att sitta på nätet så ofta. Men det har helt enkelt blivit en vana att en liten stund varje kväll när jag sätter mig i soffan, ta fram datorn, öppna min blogg, logga in på msn och facebook och slänga ett halvt öga på TV:n. Är det något intressant på TV:n så får datorn anstå till förmån för TV-programmet och en stunds handarbete. Jag har lärt mig att det ena behöver inte utesluta det andra....

Dock är det inga problem att slå ihjäl några timmar när man väl sätter sig.

Ikväll har jag annars bakat en cheesecake för morgondagens lugna och 

sköna midsommarafton, som skall tillbringas ensam tillsammans med särbon. Jag har också lagt kött i marinad för att imorgon

tillaga några goda grillspett till oss samt sonen med flickvän som skall till vänner på midsommarfest.

Lite då och då är jag också jour på mitt jobb, vilket jag alltså är nu fram till måndag morgon..... och det innebär att jag har med mig en jourdator hem som jag kan koppla upp mig med mot Danderyds sjukhus om det behövs. Med andra ord så blir midsommaren förhoppningsvis stillsam.... eller arbetsfylld....!

Önskar alla en Skön och vilsam midsommarhelg!!

Ta det lugnt i trafiken och med nubbarna!

Att bli berörd...

Att bli berörd.... kroppsligen... själsligen och till alla sinnen är väl något av det mest fantastiska man kan vara med om...

Declan Galbraith, som denne unge man heter.... kan verkligen konsten att beröra!

En kväll i juni...

Ikväll låter jag mina fotografier tala sitt tydliga språk.... efter att jag varit på en timslång promenad kring vår vackra stad med min goa syster igen...

Ord är överflödiga och jag är trött... så det blir inga underfundigheter, djupsinnigheter eller annat heller. Låter det anstå till en annan dag!

Egenvård...

Med jämna mellanrum brukar jag ha en ambition att sköta om mig själv en hel kväll och skämma bort mig med att bland annat ta hand om mina fötter.... något som jag för övrigt är urusel på. De arma stackarna som ska bära på min lekamen får utstå mycket.... från att stoppas in i smala högklackade skor och stövlar till dålig skötsel. De borde egentligen ges samma ömma omvårdnad som mitt ansikte eller mina händer.

Samtidigt som jag gör detta idkar jag också lite manikyr. Läste i ett kvinnligt magasin för några år sedan en artikel om tre kända svenska män som fick tala om vad de tyckte var viktigt att en kvinna tog hand om hos sig själv... där en utav dem svarade att en kvinna som tar hand om sina händer visar att hon också tar hand om sig själv på andra sätt.
Eftersom jag ofta studerar människors händer så har jag tänkt på det han svarade och tror nog att han faktiskt har rätt i det till en del.
Själv har jag, enligt min närmaste omgivning, ett otroligt starkt kroppsspråk och gestikulerar mycket med mina händer när jag pratar. Barnen brukar säga att "om man hugger av mamma händerna så kan hon inte prata"... och det ligger en hel del sanning i det. Kanske därför jag är mån om att ta hand om mina händer! Det är ju också dem jag använder när jag skapar vackra saker... och berör mina älskade med....
Som kristyren på kakan... grädden på moset.... eller vad man nu väljer att kalla det, så unnade jag mig också i detta regnrusk att sola en stund. Det piggade upp och jag kände mig skönt avslappnad efteråt. Det var egentligen bara träningen som saknades ikväll.... men det blev en stund på spikmattan istället.

Sist... men inte minst... vill jag delge alla en ängel! En gåva som jag fick av min mamma i helgen... efter att hon varit i Finland och hittat denna utsökt vackra kristall innehållande en skir och vacker ängel. Är glad för alla unika änglar som hamnar i min änglasamling.... eftersom jag vill att de änglar jag har inte ska vara några dussinproduktioner utan lite speciella...

Regn...

Det finns inga dåliga väder.... det finns bara dåliga kläder! Det är ett motto som jag försökt tjata in i mina barns huvuden sedan barnsben... och det är så sant. Trots det lever jag tyvärr inte som jag lär... är verkligen urusel på att klä mig efter väder. Dock har det blivit något bättre med åren... inbillar mig att jag har släppt lite på fåfängan till förmån för visheten och möjligheten att njuta av naturens alla väderväxlingar.

Nu har det regnat oavbrutet sedan fredag eftermiddag och jag börjar undra vart solen tog vägen. Helgen har varit skön och avkopplande och att det regnat har jag inte sett som jordens undergång, eftersom jag har fått väldigt mycket gjort i mitt hem och dessutom har kunnat sitta och mysa med lite levande ljus tända.

Nu längtar jag trots allt efter lite sol och värme... det är framförallt värmen som saknas eftersom en barfotamänniska som jag inte tycker om att frysa om fötterna...

Vill se löven glittra fuktiga av ett sommarregn när solen kommer fram bakom molntapparna....

Att skapa lycka...

Nostalgi...

Varför är det så lätt att bli nostalgisk när man blir äldre.... ?! Man tänker tillbaka på hur det var vid tillfällen då livet var så där nästintill perfekt som man vill att det ska vara.... eller på saker man gjorde som barn då man uppfylldes av glädje över småsaker.

Vi hade ikväll en nostalgi-afton på min jobb där jag arbetat i snart 10 år. Vi bjöd in "gamla" kollegor och mindes tillbaka till den "gamla goda" tiden. En tid då det var väldigt trivsamt och roligt att gå till jobbet. Dagarna gick fort och man kände att man tillförde något samtidigt som man fick massor tillbaka.... och med det menar jag givetvis inte att det inte skulle vara så idag, men överlag så var andan på jobbet positivare!

Anledningen till denna nostalgiträff var att man inom Stockholms läns landsting, som inom många andra branscher och arbetsområden, håller på att centralisera och effektivisera en redan idag välfungerande organisation. Dock.. måste jag poängtera... har man sagt att sjukhuset inte kommer att bli helt utan sin nära användarsupport, dit jag alltså hör, utan en viss del kommer att finnas kvar lokalt.

Vi har alltså ingen aning om hur vårt jobb ser ut om ett halvår eller år och i det läget finns det i mina ögon tre förhållningssätt....

.... Gilla läget, se utmaningar och framförallt nya arbetsuppgifter.

.... Sucka och se tillbaka på hur det var förr och längta tillbaka.

.... Stå helt passiv och inte göra någonting.

Ni kan ju gissa vilket jag föredrar?! Även om det givetvis växlar så är det såklart det första som tilltalar mitt sinne.

När jag senare ikväll åkte hem till särbon en stund började vi prata om gamla klasskamrater, människor vi umgicks med i vår ungdom, hur vi när vi var barn cyklade till bensinmackarna och frågade om vi kunde få klistermärken.... hur jag, när jag gick hem från skolan i lågstadiet, gick in på Affärstryckeriet på vägen hem och frågade om de hade papper (pappersspill menade vi naturligtvis, men vi frågade alltid efter papper!). Lite gulligt faktiskt! Kom ihåg brorsans första cykel med limpa och hur stolt han var över den.... och andra härliga minnen.

Och vart vill jag komma med det här då?

Som jag tidigare skrivit så föredrar jag att leva i nuet, att fokusera och ha ett förhållningsätt till livet som medger positiva tankar och tycka om mitt liv som det ser ut här och nu..... MEN.... man ska inte ringakta de nostalgiska tankarna för det är ju bara de roliga, perfekta och fantastiska tillfällena man kommer ihåg och eftersträvar även idag.... och det är de som kan ge oss en skjuts på vägen!

Det tråkiga som hände då och igår har jag redan glömt.... och tur är väl det, för det är ju verkligen ingenting att leva vidare på!!

Ska man hårddra det så är ju nostalgi inget annat än underbara minnen inom en inte alltför förgången tid!

Prioriteringar...

Vissa perioder i livet händer mycket och dessemellan lunkar det på i sin gilla gång.... man hinner med det man ska och tar vara på tiden, samtidigt som man unnar sig att göra sånt som man tycker om.

Jag har nu haft några dagar då skrivlusten inte varit på topp... livet och relationer har ställts på sin spets och jag vet fortfarande inte hur det blir... men det är ingenting jag önskar gå närmare in på här.

Har funderat mycket på hur mycket man ska delge av sitt innersta i sin blogg... samtidigt som jag läst andras bloggar och upptäcker att det är väldigt individuellt vad man skriver om och framförallt hur personlig man är.

Det är nog helt enkelt det sunda förnuftet som får råda.... känns det bra för den som skriver så är det ok. Tror däremot inte på att lämna ut människor eftersom de då inte får chansen att försvara sig.

Promenader, samtal och tid för eftertanke är bra för själaron och är det jag sysslat med de senaste dagarna. Träningen fick anstå efter ett rejält skavsår när jag gick i ett par nya skor i helgen.... men eftersom jag kom igång bra så ska jag hålla fast vid det.

Eftersom jag numera bär min kamera med mig vart jag än går på min lediga tid, resulterade helgens promenad i nedanstående foton på en liten andmamma med sina ungar och den lilla bärfisen på ett blad.

Min kväll har hittills bestått av att baka den fantastiskt goda rabarberkakan med mandelglasyr som jag har bildbevis på i en av mina tidigare inlägg, marinera kött åt yngste sonen med flickvän samt göra en god tzatsiki. Efter några tankars stiltje kom alltså energin tillbaka.

Min vackra stad....

En kvällspromenad tillsammans med syster yster igår kväll utmynnade i nedanstående resultat...

Vi bor i en fantastiskt vacker och pittoresk liten stad som verkligen blommar upp den här årstiden. Den ger mig själaro!

Jag är jag...

Det märkliga är att trots att jag är en positiv och oerhört optimistisk person så hamnar jag lite nu och då i ett rastlöst tillstånd.... då jag ifrågasätter allt med mig själv. Varför jag jobbar med det jag gör - hur jag ser ut - varför jag lever ensam - varför jag inte gör allt som jag brinner för... osv. Jämför mig (åtminstone i dessa stunder av vankelmod), med andra som jag tycker lever ett bättre liv än vad jag själv gör.

Förmodligen rätt vanligt... men ändå ganska jobbigt när det infaller, vilket det har gjort idag! Fråga mig inte varför.... kanske är det PMS eller något, svårt att säga när man kommit upp i den aktningsvärda åldern då menopausen inträtt. Vad jag vet så kan man ha det även efter menopaus och det är sannerligen inget avundsvärt tillstånd. Nej, ve och fasa! De flesta i min omgivning gjorde bäst i att hålla tyst dessa dagar i månaden... annars! Och då ska man inte glömma att jag har ett hett temperament i vanliga fall också... som normalt går att hålla i schack.

Nåja, min kognitiva sida talar ju om för mig att jag duger, att jag inte ser då tokig ut... de där extrakilona är väl inget att bråka om, att jag har ett bra jobb och ett gott liv med vänner, nära och kära som älskar mig, att alla inte är så lyckliga som jag tror utan förmodligen i stunder tänker precis som jag..... och att jag helt enkelt är bäst - för mig!

Så nu ska jag lyfta mig i kragen.... först rensa min garderob och sedan ta en promenad med min goa syster som älskar mig för den jag är!