Nostalgi...

Varför är det så lätt att bli nostalgisk när man blir äldre.... ?! Man tänker tillbaka på hur det var vid tillfällen då livet var så där nästintill perfekt som man vill att det ska vara.... eller på saker man gjorde som barn då man uppfylldes av glädje över småsaker.

Vi hade ikväll en nostalgi-afton på min jobb där jag arbetat i snart 10 år. Vi bjöd in "gamla" kollegor och mindes tillbaka till den "gamla goda" tiden. En tid då det var väldigt trivsamt och roligt att gå till jobbet. Dagarna gick fort och man kände att man tillförde något samtidigt som man fick massor tillbaka.... och med det menar jag givetvis inte att det inte skulle vara så idag, men överlag så var andan på jobbet positivare!

Anledningen till denna nostalgiträff var att man inom Stockholms läns landsting, som inom många andra branscher och arbetsområden, håller på att centralisera och effektivisera en redan idag välfungerande organisation. Dock.. måste jag poängtera... har man sagt att sjukhuset inte kommer att bli helt utan sin nära användarsupport, dit jag alltså hör, utan en viss del kommer att finnas kvar lokalt.

Vi har alltså ingen aning om hur vårt jobb ser ut om ett halvår eller år och i det läget finns det i mina ögon tre förhållningssätt....

.... Gilla läget, se utmaningar och framförallt nya arbetsuppgifter.

.... Sucka och se tillbaka på hur det var förr och längta tillbaka.

.... Stå helt passiv och inte göra någonting.

Ni kan ju gissa vilket jag föredrar?! Även om det givetvis växlar så är det såklart det första som tilltalar mitt sinne.

När jag senare ikväll åkte hem till särbon en stund började vi prata om gamla klasskamrater, människor vi umgicks med i vår ungdom, hur vi när vi var barn cyklade till bensinmackarna och frågade om vi kunde få klistermärken.... hur jag, när jag gick hem från skolan i lågstadiet, gick in på Affärstryckeriet på vägen hem och frågade om de hade papper (pappersspill menade vi naturligtvis, men vi frågade alltid efter papper!). Lite gulligt faktiskt! Kom ihåg brorsans första cykel med limpa och hur stolt han var över den.... och andra härliga minnen.

Och vart vill jag komma med det här då?

Som jag tidigare skrivit så föredrar jag att leva i nuet, att fokusera och ha ett förhållningsätt till livet som medger positiva tankar och tycka om mitt liv som det ser ut här och nu..... MEN.... man ska inte ringakta de nostalgiska tankarna för det är ju bara de roliga, perfekta och fantastiska tillfällena man kommer ihåg och eftersträvar även idag.... och det är de som kan ge oss en skjuts på vägen!

Det tråkiga som hände då och igår har jag redan glömt.... och tur är väl det, för det är ju verkligen ingenting att leva vidare på!!

Ska man hårddra det så är ju nostalgi inget annat än underbara minnen inom en inte alltför förgången tid!