Att ta vara på stunderna...

Igår kväll kom han hem.... min älskade yngste son! Jag och särbon åkte till Stockholm och hämtade honom på T-centralen 23:30 och fick oss en härlig redogörelse över tältplatser... pengaprioriteringar och annat smått och gott som hänt under dessa Göteborgsdagar. Kanske lika bra att mamma inte visste allt innan. :) De hade i alla fall tillbringat de flesta dagar i Partille på en handbollscup där flickvännerna deltog...

Det jag dock redan visste var att han första dagen hade fått andra gradens brännskador på axlarna efter att oskyddat ha gått utan tröja med redan flagande axlar.... för naturligtvis ringde han och berättade det samma dag.... och gjorde sin mor orolig!

Tur i oturen träffade han föräldrarna till kompisens flickvän, båda arbetande inom vården... som läkare och sjuksköterska.... och som var de som konstaterade ovanstående och tittade till hans axlar varje dag. Eftersom jag ändå inte kunde göra något rekommenderade jag honom att ta sig till första bästa apotek och köpa en salva som är en dunderkur mot brännblåsor... och dagen efter var de redan bättre... tack och lov!

Inte är de vackra hans axlar... och han kommer heller inte att kunna sola dem när han och Louise kommer ner till mig i Spanien om tre och en halv vecka... men han har åtminstone lärt sig av sitt misstag, även om det står honom dyrt!

Han kom... och han åkte igen... och det verkar vara en moders lott att ta vara på stunderna av mamma-tankning som en yngling som skall frigöra sig behöver. Lite tvätt, mat, sömn i egen säng och mamma-prat var tydligen det som behövdes för att kunna fara iväg igen.

Så länge det är så... så tar jag det gärna!

Annars har dagen bestått av promenad mellan duggregnen.... tillvaratagande av helgens oplanerade stunder och tvätt av tre maskiner hos särbon eftersom min tvättmaskin fortfarande är trasig...

Nu återstår en stund på spikmattan för att eliminera min nack- och huvudvärk... sedan en liten stunds god läsning innan sömnen får infalla.