Ettårsdag...

Igår, den 16 april, var det ett år sedan mitt första blogginlägg! Ett år som rymt så rasande mycket och som givit mig så mycket nya vänner både här i cybervärlden och den riktiga världen, vilket jag är oerhört glad över.

Det föddes ur en tanke om hur jag skulle kunna lyfta mitt intresse av att skriva till en annan nivå än de privata anteckningar och skriverier som jag gjort för hand sedan tonårstiden. Tidigare skrev jag alltid när det hänt något tungt i livet, när tankar och känslor behövde fås på pränt för att kunna gå vidare och för att lätta det jobbiga. Även ilska är bra att skriva ner, istället för att ösa ur sig en massa i affekt som man kanske får ångra efteråt.

Livet är så underbart, bara man stannar upp och reflekterar och att skriva ner sina upplevelser förstärker dem oftast ännu mera, eller föder fler reflektioner. Att först i huvudet få använda sig av vackra ord, formulera tankar och meningar som man sedan låter fingrarna skapa på tangentbordet är en underbar känsla i sig.

Tänkte skriva en bok.. vilket jag också började på, men när jag började med bloggen så fick den vila. Vet inte ens om jag har kvar de anteckningar jag började med då. Till en början var bloggen endast för mig själv och ett fåtal inbjudna, men efter ett tag kände jag mig mogen för att öppna upp den för andra läsare också och jag är så glad för var och en som följer den och även tillfälliga läsare. Har fortfarande lite svårt för att förstå att någon annan är intresserad av att läsa det jag skriver, men det värmer oerhört. Och har jag inte pratat med min mamma eller träffat henne på någon eller några veckor så vet hon hur jag har det. Tack mamma för att Du läser! Och tack alla andra också! Jag kommer definitivt att fortsätta skriva....
Klicka HÄR, så kommer Du till mitt allra första blogginlägg.