Älskade höst...

September kan vara en månad av ljumma sköna dagar och kyliga kvällar... likväl som kylan och regnet kan bita i hela dagarna. Det den dock i första hand representerar för mig är den första höstmånaden... och månaden då min äldste son föddes. En månad av lycka!

Att hösten är min favoritårstid är ingen underdrift. Om jag vore tvungen att välja en årstid att leva i året runt så vore det utan tvekan hösten.

För mig är hösten SJÄLARO.

Den ger mig den sinnesfrid jag behöver. Då kan jag boa in mig i mitt hem.... mysa till det ordentligt och känna att alla "borden" släpper. Då lyssnar jag på min inre röst. Stickningen och filmkvällarna är givna, men det är också lika mysigt att äta en bit mat på en liten krog och lyssna på skön musik... eller att opretentiöst bjuda hem några vänner. Vet inte varför detta är extra trivsamt på hösten... det är bara en känsla. Känner mig lite som snigeln med huset på ryggen.. makandes framåt i stillsam takt...


Rotfyllde en tand igår och mådde utmärkt efteråt. Jag till och med nästan somnade i tandläkarstolen... men min tandläkare varnade mig för att jag förmodligen inte skulle må lika prima idag, något som jag blev varse i morse. Vaknade med en sprängande huvudvärk och molande obehagskänsla i den rotfyllda tanden samt svårigheter att sätta ihop käkarna utan att det gjorde ont. Av den anledningen beslutade jag mig för att stanna hemma idag och efter en lugn och skön förmiddag med några värktabletter i kroppen samt en stund på spikmattan så kändes det mycket bättre.

Eftersom jag hade ringt dottern på förmiddagen och hon därför visste att jag var hemma, så ringde hon mig på eftermiddagen och bad mig följa med till dagis för att hämta sina två vildingar. Något som är lite tungt för henne så här två veckor före nedkomst av den tredje.
Självklart ville jag underlätta för henne, så jag följde med och tänkte att jag kunde förena nytta med nöje och få lite frisk luft och motion genom att promenera hem sedan, en promenad på ca ½ timme. Nästan hemma kändes det så härligt så jag fortsatte promenaden... kom in i andra andningen och hade kunnat gå hur långt som helst. En underbar känsla! Det blev 1½ timme!


Skulle naturligtvis ha haft min kamera med mig i detta strålande väder, men man kan inte tänka på allt. Kom på att jag kunde prova att fotografera med min nya mobiltelefon... så resultatet går att skåda i detta inlägg.

Nu längtar jag efter att löven skall skifta färg och bli så där
vackert färgsprakande som bara höstlöv kan bli!

Att söka sin själsfrände...

Det är synd att säga att jag inte har det bra... för det har jag! Jag är oerhört priviligierad som har fantastiska vänner, underbara barn och barnbarn, ett bra jobb med härliga arbetskamrater och en man som älskar mig!

Men trots det så ifrågasätter jag om den man som älskar mig är den rätte... vilket jag gjort under en tid nu. Vi har det bra tillsammans... emellanåt. Vi trivs med varandras sällskap... emellanåt. Vi tycker om att göra samma saker... emellanåt. Men inte jämt! Fast är det inte så det är i långvariga relationer?? Jag tycker ju att det inte borde vara så när man aldrig har levt tillsammans.... när man är särbo. Med två äktenskap i bagaget känns det tungt att känna att detta kanske inte heller är hur jag tänker mig en optimal relation.

I min romantiserade värld har jag en stark tro på den rena och äkta kärleken... en själsfrände, tvillingsjäl, soulmate eller vad man vill kalla det. Jag vet att han finns, men omständigheter gjorde att det inte blev vi. Därför tror jag att det finns människor som är våra tvillingsjälar, även om det inte behöver vara vår partner.

Livet är för kort för att gå omkring och grunna på saker som borde vara så självklara och ibland kanske jag funderar för mycket... Idag är en sådan dag! Ska jag vara nöjd som faktiskt har en man som älskar mig... och som jag också älskar, på mitt sätt men inte till 100%?? Det bästa är nog att leva nu och inte fundera så mycket.



Det finns förmodligen någon där ute som är min själsfrände.... men är jag för feg för att ta reda på det... eller är jag för romantisk som tror det??

Glasögonvånda och andra världsliga ting...

Jahapp... så är det då dags att byta glasögon igen!!
För vilken gång i ordningen vet jag inte... har ett antal i en låda sedan jag för första gången fick glasögon vid 20 års ålder. Till en början var det "vanliga" glasögon eftersom jag är översynt och har ett brytningsfel... upptäckte att noterna inte ville göra som jag ville när jag satt i en orkester och det var ju lite dumt!! Var dessutom gravid och enligt optikern som undersökte mig då så påverkas tydligen synen av graviditeten.... något som ingen nämnt tidigare. Tilläggas bör att även dottern fick skaffa glasögon efter en utav sina graviditeter.

Nåja.. det gick väl an så länge det bara var läsglasögon, när jag fyllt 38 var det dags för mina första progressiva glasögon och efter det så känns det som det bara gått utför...
Kunde åtminstone fram tills för något år sedan sminka mig framför en vanlig spegel, vilket idag nästan är omöjligt! För att inte tala om vilket bläckfisk man borde vara för att kunna läsa en text utan brillor.... och priset sedan då!!! Surt sa räven!

Nu återstår alltså det delikata problemet att välja glasögonbågar, vilket sannerligen inte är lätt! Jag är oerhört kinkig med vilka bågar jag väljer vilket gör det extremt svårt... det finns inte många som faller mig på läppen.

Ett annat världsligt, men dock trevligt, ting denna vecka är att jag lyckats gå ner 1,5 kg i vikt!
Fullständigt godisförbud... måttliga måltider med mellanmål... samt promenader har åstadkommit detta till min stora glädje. Nu är det bara att fortsätta i samma hjulspår! Inte blir det lätt... sockerråtta som jag är, men skam den som ger sig!

Hoppas alla får en härlig fredag... bästa dagen på hela veckan! Själv är jag datajour hela helgen så det får bli hemsysslor och kortare promenader... alltså inga längre utflykter.

Musikalisk lycka...

är att ha köpt två biljetter till en konsert med en utav mina favoritsångerskor Stacey Kent på Fasching den 1 november.



Åter igen en sångerska med fantastisk och säregen röst som jag varmt kan rekommendera!

Konsten att bara vara...

Denna helg har jag bara varit! Inga måsten eller förpliktelser... utan jag har varit Pia - väninnan.. kamraten.. samtalspartnern.

Mycket goda skratt och allvarsammare samtal, en skön kombination av olika sorters själfullhet som gör att jag känner mig otroligt tacksam över mitt liv, mina vänner och närheten till naturen som finns där jag bor.

Tog med mig en god vän på picnic till havet på söndag eftermiddag för en stunds skön samvaro och eftertanke.

Känner mig definitivt energifylld inför en ny arbetsvecka!

Var och en blir salig på sitt..

Och jag har många saker som jag brukar bli salig över....

Men just idag är jag salig över ett gäng garnnystan som jag inhandlat för att sticka mig en kofta....

Mjuka, varma, goá.... och i härliga finstämda färger som jag tycker om.... för ingen har väl ändå lyckats missa att jag älskar färgen brunt!

Höstkvällarna är räddade!!

Nu blommar det...

Döm om min förvåning när dottern ringer vid lunchtid och frågar om jag kan komma ut till jobbets huvudingång då hon har något att ge mig....!

Nog för att jag visste att hon skulle åka till Arninge för att köpa en laptop idag... men att hon sedan skulle komma till mig var inget jag räknat med.

Efter att ha läst min blogg så kunde hon inte annat än instämma i att en mormor utan gummistövlar inte är någon riktig mormor.... SÅÅÅ...

nu kan jag tack vare min äldsta juvel titulera mig "riktig" mormor!
Och med tanke på hur det hällregnar här så lär de behövas!

Musikaliskt arv...

Jag upphör aldrig att förundras över hur kreativa och konstnärliga sidor allt som oftast går i arv i flera generationer....
Och eftersom jag lyssnat på musik och älskat film i hela mitt liv så upptäcker jag nu att de artister och skådespelare som jag tyckte om på 70- och 80-talet idag har barn som följt i deras fotspår. Inte nödvändigtvis alltid lika kritikerrosade... eftersom de oftast behöver komma upp till bevis med berömda föräldrar... men dock inte sämre för det.

Min musiksmak har under åren egentligen inte varierat speciellt mycket.... har alltid haft en bredd i mitt lyssnande, men jag har upptäckt att jag på senare år tycker mer och mer om artister som sjunger på svenska eller rentav mitt modersmål finska. Måhända det beror på att man är i en fas av livet där texten är minst lika viktigt som melodin...
Att känna av en sinnesstämning genom smärtan eller styrkan i en text som går rätt in i hjärtat eller lägger sig som en beröring på huden.... det är njutbart!



Någon som berör mig just nu är Melissa Horn.... som är dotter till Maritza Horn, en utav de fantastiska artister som jag lyssnade på mycket på 80-talet... och som fortfarande berör! Maritza har gjort mycket underbar musik, men det är svårt att hitta annat än hennes skillingtryck på YouTube... så håll till godo med det!

Tycker om deras röster för att de inte låter som alla andra och för deras underbara musik!

Lyssna och njut!

Sensommarfröjd...

Nu har semestern gått till ände och sista helgen innan ett antal arbetsveckor har snart halverats...


Hade några fantastiska dagar i Skåne tillsammans med särbon och hann med så mycket så att det kändes som om vi hade varit där i en vecka när vi körde hemåt...
Strosade i Helsingborg... åkte till Landskrona och träffade den älskade äldste sonen.... gick på sommaroutlet i Höganäs och var på en massa andra mysiga ställen i krokarna...
Outleten bjöd bland annat på porslin från Höganäs, Rörstrand och Iittala och det var svårt att låta bli att handla. Köpte en servis från Iittala och lite glas och kaffemuggar till Elias, som ska flytta till egen lägenhet i början på oktober och några muggar och en vacker burk, tillika Iittala, åt mig själv.
Hemfärden gick via ett underskönt Torekov på Bjärehalvön... där jag tillbringat någon vecka under två somrar för länge sedan, tillsammans med en väninna vars föräldrar äger ett sommarhus där. Några småvägar och lite kartläsning senare var vi tillbaka på E6:an igen.

Dagen efter hemkomst blev det en Ålandsresa för min del tillsammans med dottern... som behöver lite egen tid innan nedkomst av det tredje barnet om ca 5 veckor. Vi åt gott, pratade, skrattade och handlade på båten... kvalitetstid för mor och dotter!

Har de senaste åren haft fantastiska semestrar med mycket egentid och njutning.... inga måsten utan bara här-och-nu-tid. Känner mig priviligierad som kan unna mig det och ganska nöjd som lärt mig att jag inte behöver vara så duktig hela tiden.. utan kan ta vara på livet.


Nu stundar alltså arbetslivets vedermödor på måndag igen och jag ser både med spänning och oro fram emot stundande omorganisation...

Lugnet har lagt sig lite i min lilla sommarstad och sensommarens behagligare lunk har lägrat sig även i hemmets ljuva vrå. Balkongblommorna prunkar, jag har hunnit med gardinbyte och lite piffning i köket... nya fräscha blommor och bakning.

Vinbärsbuskarna hos särbon har fått sig lite avplockning idag.... men än finns det kvar att ta vara på....
Nedanstående bärrutor bakades av en del av bären! Mums!! Undrar bara hur jag ska lyckas gå ned i vikt när jag tycker att det är så underbart att baka... OCH att äta det nybakta! (Klicka på bilden så är det lättare att läsa texten!)


Är tyvärr ingen svamp-plockerska... men med en mor som går i skogen titt som tätt så brukar det bli lite nyplockad svamp i alla fall. Åt smörstekta kantareller igår och det var en ren njutning för gommen... dock ingen smalmat direkt!
Som jag nämnt tidigare... så äger jag heller inga gummistövlar... vilket behövs i skogen och jag naturligtvis måste införskaffa till min favoritårstid HÖSTEN! En mormor utan gummistövlar är väl ingen mormor!

Jag måste inte...

.... men känner ändå att jag kanske borde..... skriva några rader här i bloggen efter så lång tid.

Eftersom jag oftast innan jag skriver i min blogg väljer ett ämne eller något som ligger mig varmt om hjärtat att skriva om... så har jag de senaste veckorna hunnit formulera meningar och fraser i mitt huvud som jag tänkt att jag måste komma ihåg.....

Brukar oftast ha min lilla anteckningsbok i väskan för att kunna skriva ner dessa tankar... men även min väska har tagit semester eftersom den inte innehåller allt det som den normalt brukar innehålla. Filofaxen, (JA - den existerar fortfarande - åtminstone i min värld) har fått vila, ficklampan ligger på sängkammarbyrån, anteckningsboken ligger på köksbänken... och flera andra småsaker som brukar trängas i min väskas vrår har lämpligen placerats på andra ställen i hemmet för att inte irritera dess ägarinna genom att de inte behövs just nu.

Och naturligtvis så hade jag ju behövt anteckningsboken... så idag blir det som det blir!


Har ännu inte landat riktigt efter mina ego-veckor i den spanska värmen.... så bloggskrivandet och läsandet har ännu inte tagit fart. Låter det anstå även denna sista semestervecka... då jag just nu sitter och laddar för en tredagarsvistelse i Skåneland tillsammans med särbon. Vi tar min lilla pärla och far nedåt tidigt imorgon bitti... för att checka in på hotell Duxonia i Helsingborg någon gång efter lunchtid.

Efter lite diskussioner om huruvida vi skulle åka till Dalarna... som vi båda tycker mycket om.... eller om vi skulle åka till Skåne, som blivit min stora förtjusning de senaste åren.... så blev det alltså nedåt landet. Vill passa på att hälsa på den älskade sonen och även få fortsätta insupa lite internationell anda... något som inte är så anslående i Dalarna.

Den yngste är fortfarande kvar i Spanien tillsammans med flickvännen och kommer hem på onsdag... så kanske kan vi sammanstråla i Stockholmstrakten på onsdag kväll för gemensam hemfärd den sista biten.

Händelserna från solsemestern är väl dokumenterade i en 10-sidig dagbok som skrevs under dessa veckor.... skulle gärna ha delgivit dem under tiden... men internet ville sig inte riktigt. Försökte koppla upp mig på broderns trådlösa... men det var för långt avstånd emellan.
Fast å andra sidan så fick jag fem böcker lästa under dessa veckor... och det hade kanske inte hänt om jag kunnat koppla upp mig.... så det finns en mening med allt!

Nu återstår alltså den sista semesterveckan och jag har ännu inte fått någon tillbaka-till-jobbet-ångest.... och kanske infaller den inte heller... vi får väl se framåt nästa helg!
Då kommer jag också att kika in hos Er andra som jag följer.... just nu råder fortfarande bloggtorkan litegrann.