Nostalgi..

Fick mig en riktig nostalgikick i bilen på väg från jobbet idag när jag varit dit och lämnat av jourdatorn. En låt som man kunde utantill på den tiden... men idag har orden fått en innebörd som man inte förstod som knappt tonåring. Dock ej med originalartisten Lynn Anderson, men Martina McBride duger gott!

Jag är rik...

Idag fångade jag solens guld i vattnets glittrande virvlar och

miljoner gnistrande diamanter på den

vita snötyngda marken.

Jag känner mig rik!

Vintersaga...

Dagarna rinner iväg... utan nämnvärd ansträngning eller förströelse.

Det är sagolikt vackert ute och nyårshelgen har varit fantastiskt lugn. Hade lyckan att få fira nyår med min fina vän Anita och tre härliga tonårsgrabbar! Fast de tre sistnämnda drog iväg på sitt efter en gemensam nyårsmiddag med oss "tanter". Kul i alla fall att ha dem vid matbordet, det blir alltid så sköna diskussioner med ungdomar hemma.

Promenerat lite, fast inte så mycket som jag tänkt. Fotograferat lite, inte det heller så mycket som jag tänkt, man måste ju vara ute exakt de timmarna solen tittar fram och jag har inte direkt hunnit det varje dag. Har ju bevars vänt lite på dygnet, vilket betyder att jag somnat vid 02:00-tiden på natten och sovit ut på förmiddagen. Men jisses så skönt det varit.

Träffat f d särbon några ggr och gudarna ska veta att jag saknar honom, men det må nu vara som det är med den saken. Just nu måste vi bara landa i oss själva.

Lördag kväll i en underbar stuga på landet med god middag, sprakande brasa, mörker som sänkt sig över den vintervita, skratt med tre fantastiska vänner så att jag fick kramp i magen och idag avslutning på helgen med lyxmiddag hos min kära dotter med familj tillsammans med svärsonens mamma. Det nya året har sannerligen börjat rofyllt trots att jag varit jour sedan onsdag kväll. Det har varit en lagom mängd supportsamtal som gjort att jag även kunnat njuta av tillvaron.

Nu är jag ledig kommande vecka och skall bara ta dagarna som de kommer.

Tankar under årets sista dygn...

Försöker i tankarna summera allt som hänt under året, och som vanligt så känns det som om man glömmer hälften.

Mycket har hänt, där jag rest både till andra platser och själsligen.
Jag har inte njutit av nuet tidigare på samma sätt som jag idag kan se skönheten i små små ting.

När min dotter gifte sig för två år sedan höll jag ett tal för brudparet där jag liknade kärleken och livets resa vid ett gammalt hederligt koleldat tåg där vagnarna kommer att fyllas och tömmas av människor och möten i livet. Vissa stannar kvar under hela resans gång och andra kliver av tidigare. Det som gör att tåget rullar är kärleken, och liksom tåget behöver kärleken bränsle som behöver ösas, men man ska vara sparsam med den så att den inte tar slut.
Kortfattat kan jag också summera mitt eget år på det viset.

I år har mina barn och vänner fått största delen av min kärlek, vilket känns både härligt och sorgligt eftersom det skett på bekostnad av kärleken till mannen i mitt liv. Jag har upplevt den största lyckan genom att få delta vid mitt yngsta barnbarns förlossning och jag har också fått uppleva en mors värsta mardröm, som jag av hänsyn ej skrivit så mycket om här på bloggen, men som nog gått att läsa mellan raderna.

Jag är tacksam för varje stund här på jorden och ser fram emot ett nytt år med nya utmaningar och harmoni i tillvaron. Nyårslöften har aldrig varit något för mig, däremot har jag alltid haft mycket önskningar inför det kommande året. Den främsta önskningen är att jag och mina nära och kära ska få ha hälsan
så att vi kan fortsätta ha det så härligt tillsammans som vi haft det under detta år.

Glöm inte att älska, kramas och visa omtanke!
Skratta mycket och le mot omgivningen, jag lovar att det smittar!

Sömnlöshet...

Det är tredje natten nu som jag har svårt att somna, kanhända det beror på att jag sovit en del när jag varit julledig eller tankar som ibland dyker upp i huvudet precis när man ska somna.
Livet har ju trots allt varit ganska turbulent på sista tiden.

Sedan jag skrev sist så har min tillvaro präglats av fullständig lugn och ro tills i måndags, då det var dags för några arbetsdagar innan jag imorgon går på nyårshelgens jourpass. Annandagen och söndagen tillbringade jag nästan bara på min soffa, (bortsett från en lång och skön promenad när solen tittade fram), tillsammans med en stickning, lite ost och vin och några mycket bra filmer.

Jag såg "P.S I love You", som förvisso var en rätt förutsägbar amerikansk romantisk film, men ändå rätt roande, "Jag har älskat Dig så länge", ett franskt drama som grep tag om hjärtat så att tårarna flödade och "Paris Je t'aime", en film med ett antal shortcuts om kärleken ur olika regissörers synvinklar, underbar!
Jag älskar franska och italienska filmer, då de är så enkla och jordnära, men ändå får med essensen av livets vindlingar och irrvägar på både humoristiska och allvarsamma sätt. Om man klickar på filmtitlarna ovan så kan man se en trailer på filmerna.

Ikväll har jag varit barnvakt, mestadels till yngste barnbarnet, för de andra sov, eller åtminstone skulle sova när jag kom. Dottern och svärsonen firade tvåårig bröllopsdag och dottern hade överraskat maken med att de skulle gå på bio och se "Avatar".
Filmnördar är vi allihopa!

Det dröjde inte länge efter att mor och far lämnat hemmet när Emil kommer upptassande och säger: Mormor, jag vill bara ge Dig en godnattkram! Sen var det kört, han kunde inte sova han heller, så han fick låna min lilla ficklampa som jag alltid har i handväskan och ligga i sängen och läsa lite böcker. Jag tror inte att det dröjer länge innan han kan läsa "på riktigt". Han är fem år och Andrea läste när hon var fyra!

Den minste godingen är en riktigt glad prick, han skrattade, log och jollrade förnöjsamt mest hela kvällen och jag kunde inte annat än NJUTA!!



Nu borde jag sova, men det känns som att det kommer att bli svårt i natt också. Får i alla fall göra ett försök nu!

Stilla juldagskväll...

Efter en intensiv julafton, med grötlunch hos min kära systers familj och sedan fortsatt julaftonsfirande hos min älskade dotter med familj, samt juldagsmiddag hemma hos mig med barn och barnbarn idag, så känns det naturligt att ägna kvällen åt att i stillhet ta det lugnt med mig själv. De traditioner jag haft tidigare år har ersatts med nya i takt med att skaran av barnbarn ökat, och det är ju det som är livets gång.

Julen har varit härlig hittills, med mycket värme och kärlek från mina närmaste... och det är ju precis det som är julens budskap. Kärlek!! Dock saknar jag någon att krypa upp hos ikväll, någon som stryker mig över kinden eller ser på mig med ömhet i blicken, det vore en lögn att inte medge det. Men det har å andra sidan inget med julen att göra, för den känslan ger sig till känna även andra dagar.
Barnbarnen hade målat underbara tavlor till mig i acrylfärger, som redan fått sin plats på väggen i mitt vardagsrum, och nya fotografier pryder mitt piano. Precis som min bloggvän Maria, så blev jag lite förvånad över att det inte fanns en bok bland mina julklappar, men jag fick en otroligt vacker Inspirationskalender med citat och klokheter av Paolo Coelho av min mamma och ett ljuvligt vacker droppe för värmeljus som hon målat i porslinsmålning.

Jag lovade ju också att berätta om julklappen jag köpte till mig själv några veckor före jul, och bildbevis finns nu här ovan, en bronsfärgad och otroligt vacker klocka.


Nu återstår en dag av julhelgen, som skall åtnjutas med några bra filmer och en filt över benen.

God Jul...

Nu blir det full rulle med ugnsbakning av julskinka och diverse andra pyssel. Måste till och med byta julgransbelysningen i granen som jag klädde så vackert igår kväll. Den slutade helt enkelt att fungera... men vad ska man säga - den hade hållit i 30 år!!!
En riktigt härlig kvällen före dopparedagen önskar jag Er alla!

Varma julkramar!

Julen är räddad...

Granen står på plats, klädd och fin.
Snön lyser vit på taken... än så länge.
Julklapparna är inhandlade och snart även inslagna...

Jag har köpt mig en filmbox med franska filmpärlor som jag ska njuta av i julhelgen,

garn att virka mig en varm mössa av, jag har många olästa
härliga böcker som bara står och väntar på att bli framtagna ur bokskåpet

och mycket skön musik att lyssna på...
Barnbarnen ska pussas och kelas med och två av mina barn, svärsonen

och jag ska umgås under lättsamma och sköna former.

Vad mer kan man begära...
mer än att även den äldste sonen skulle vara med oss.

Långsam julkänsla....

Nu börjar jag känna igen mig själv igen... åtminstone litegrann.

Två sorters kakor bakade ikväll, lite julklappar inslagna och annat småpyssel fixat. Och när jag ändå stod där och bakade så tänkte jag att det faktiskt är två kvällar till kvar innan julaftonen infaller, så jag kanske kanske ska baka de där brysselkexen också, och kanske chokladsnittarna - eller?! Vilken fruktansvärd vanemänniska man är egentligen. Fast nu har jag ju bakat de två sorter som sonen inte vill vara utan!

Och inte tänker jag äta upp dem i alla fall! Efter jul blir det sockerstopp hemma hos Hofström och Ewertsson. Marcus ska träna sig större och jag ska träna mig mindre! Vi får väl se.... den visan har vi kört förr...!

Och apropå visa, så kommer här en underbar melodi med en favoritsångerska, Lizz Wright, som jag också hörde på Fasching för några år sedan. Den är lång, men ack så bra med endast trummor och hennes fantastiska röst. Lite omväxling till all julmusik!

Mer än lovligt vimsig....

Börjar stilla undra vad som hänt med mig, som normalt vid några dagar före jul har bakat sju sorters kakor, mjuka kakor, gjort julgodis, bytt gardiner och städat klart... men i år inte gjort ett skapandes dugg!!

En förklaring är ju förstås att varken sonen eller jag mådde speciellt bra förra veckan och behövde den tiden till lite mor-och-son-tid och samtal om livet.

Varje gång jag bestämt mig för att ta tag i något är det som om någon tryckt ner mig i soffan och tvingat mig att sitta där och begrunda det viktiga i livet. Och inte sjutton är det livsviktigt att vara så frenetisk i sitt julpysslande som jag alltid varit. Det blir jul ändå! Och vi som inte ens ska äta julmat på julafton hos dottern.

Vimsigheten ska vi inte tala om...den har varit värre än vanligt. Igår kväll när jag och två härliga väninnor satt hemma hos mig och drack ett glas vin innan vi skulle gå ut och lyssna på Mikael Rickfors, tappade jag tråden ett antal gånger under våra samtal. För en stund sedan skulle jag handla havregryn och smör till de enda kaksorterna sonen vill att jag ska baka till jul, och glömde båda delarna. Kom visserligen hem med lite annat jag behövde, men inte det jag verkligen åkte till affären för!

Nåja, julklapparna inhandlades igår, så nu är jag klar med dem i alla fall. Och idag har dottern varit här med två utav barnbarnen, så städtiden gick åt till att umgås med dem istället, och det var ju tusen gånger mysigare än att gå runt med en dammtrasa och dammsugare.


Nu ska jag börja sticka en mössa som jag hoppas ska passa, jag som normal inte klär i huvudbonader överhuvudtaget. Men om mormor ska kunna gå ut och åka pulka med barnbarnen så måste man ha varmt om öronen... för är det något som jag älskar så är det att åka pulka, det kan mina barn gå i god för!

Och nästan lika mycket som jag älskar hösten, tycker jag att vintern är strålande vacker när det ser ut som det gör ute nu. Jag blir alldeles hänförd av gnistrande snötyngda grenar mot den mörka kvällshimlen, så det är bara att njuta!