Fast om jag verkligen vore ensam... utan, barn, kärlek, föräldrar, syskon och arbetskamrater och vore tvingad att leva i den ensamheten så vore det nog inte så skönt! Är den självvald så blir den riktigt behaglig... som ikväll!
Min mångårigt trasslande nacke och rygg har de senaste veckorna gjort sig påmind ganska ordentligt och jag brukar vara duktig på att hålla den i schack... men alltså inte nu. Så när jag kom hem bestämde jag mig för att inte göra ett skapandes dugg mer än att försöka lindra min smärta, vilket jag faktiskt lyckades med! Det blev en skön stund på sängen med nya Taratidningen som kom med posten idag... en timmes yoga.... och en halvtimme på spikmattan med Puccinis Madame Butterfly i bakgrunden, som förmodligen kommer att bli en halvtimme till innan denna dag är till ända.
Dessemellan gjorde jag en god och nyttig tallrik frukt och rökt kalkonbröst till middag!
Nu är det soffhörnan med lite tända ljus som gäller en stund... med tankarna flödande av miljoner djupsinnigheter...
6 kommentarer :
Låter himla mysigt.Ingen att ta hänsyn till vad skönt.Jag behöver oxå fä vara själv i bland.För man vet ju ändå i sitt hjärta att man inte är ensam.Mysigt det låter med spikmatta....Jag bara älskar min.Ha en fortsatt mysig kväll önskar dej även en mysig onsdag,Kramizar ~~~~RITA~~~~.
Att vara ensam ibland behövs och uppskattas även av mig.. Men som du säger så måste man veta att man har kärlek och människor runt omkring sig så man inte alltid är ensam..
Hoppas värken har lättat..
Kram
Mia
Tack för rara ord om min blogg...ser att du bytt bakgrund...kul...önskar att jag var lika bra på att ta hand om mig själv som du gjort idag...låter underbart...kramiz...
Hej Pia, var hittar du alla fina bakgrundtill din blogg? Har letat tidigare men tycker att allt jag hittat varit för tonårsaktigt.
Ensamhet när man vet att man nära och kära finns där i närheten kan vara precis så skönt som du beskriver det.
Spikmattan är på tapeten igen såg jag i tidningarna - dig hjälper den tydligen, det är ju bra. Har själv aldrig provat...
Själv gillar jag att vara "solokvist" ibland, för ensam är jag aldrig. Tankar följer mig, liksom mina nära och kära som alltid sitter på mina axlar och puffar luft i mina öron!
Det är en ynnest att slippa vara ensam, men en riktig gåva att få vara solokvist mellan varven!
för att orka ge måste man också få. fast då handlar det ofta om att ge till sig själv. låter som en härlig dag, minus värken så klart!
Skicka en kommentar