I morgon är en annan dag...

Jag bara älskar texten till den här melodin!!

Velpotta....

Nu är jag en riktig velpotta igen... så typiskt mig!!!

Har haft en härlig helg med mycket musik och dans, sol och avkoppling!

Började lördag morgon med att vela kring huruvida jag skulle gå och träna eller ta en promenad

 - det blev en rask långpromenad med kära syster eftersom solen strålade och det vore dumt att inte ta vara på den.

Efter att dansande ha tagit mig an mitt hem ordentligt med dammtrasa och dammsugare till ackompanjemang av Eros Ramazotti var det dags för partyfix inför kvällens Blues-kalas på Hotell Roslagen tillsammans med två goa tjejer.

Naturligtvis var inte det den enda musikaliska begivenheten i vår lilla stad denna kväll, utan det spelades också på flera ställen, varav jag gärna ville lyssna på vårt lokala bluesband Blue Comets som bara är så otroligt duktiga... velighet nr 2!

Efter en stund på Blues-kalaset ledsnade jag så jag lämnade mina vänner, började ta en promenad ner på sta´n och fick tag på en annan vän som var på väg till restaurang på G för att lyssna på Blue Comets.

Hade en underbar kväll, dansade så att det när jag kom hem kändes i fötterna som om jag hade gått på glödande kol! Och bandet var lika sköna som alltid!

I morse när jag vaknade kände jag ett sug efter att åka till havet, så jag ringde ex-kärleken och frågade om han ville åka med på en söndagsutflykt till Grisslehamn, där vi fikade på Bagarstugan, strosade och åkte hem via fina småvägar i Roslagen. Vi hade en härlig dag och nu sitter jag här och velar igen fast jag innerst inne vet vad som är det rätta!

Jag... en mormor

Igår eftermiddag ringde dottern och frågade om jag kunde tänka mig att komma och vara barnvakt några timmar under kvällen när hon och svärsonen skulle gå på bio.

Det var inga problem, barnen skulle ändå sova innan jag kom, så jag behövde bara sitta där och göra vad jag ville.

Innan jag åkte iväg drog jag på mig mjukisbrallorna, stoppade stickningen och korsordstidningen i väskan och när jag kom ut till bilen kunde jag inte låta bli att skratta åt mig själv. Det var riktiga mormorfasoner det! Stickning och korsord!

Fast när jag tänkte på min egen mormor och farmor så insåg jag att jag verkligen inte känner mig som en sådan. Polyesterklänningarna och förklädena... permanentade och rullade tantfrisyrer är nog ett minne blott för dagens mormödrar. Så länge jag kan minnas så frågade min mormor mig alltid om jag hade mameluckerna på mig när det var kallt! Det var viktigt... och länge hade jag också detta praktiska plagg under kjolen eller klänningen på vintern. Konstaterade att de tantiga mormödrarna i 50-årsåldern är på utdöende.

Nu går vi i jeans och gympadojor, klipper oss i fräscha frisyrer och bryr oss om oss själva...

på gott och ont.

Dagens mormödrar är så aktiva både på fritiden och i yrkeslivet att vi knappt hinner ta oss an våra små liv.

De där underbara små varelserna som får mitt mormodershjärta att bulta extra hårt och bli alldeles varmt när jag håller dem i mina armar, när de kommer springande mot mig med sina utsträckta små armar och ropar "mommo Pia" eller frågar om de får "fova hos mommo".

Tänk om jag fick några extra dygn på veckan... eller ha möjligheten att jobba 4 dgr i veckan med bibehållen lön! Då skulle jag vara mormor en dag i veckan med allt vad det innebär av bullbak, stickningar, korsord, sagoläsning, barnsång, vattenfärger och lekar...
jag skulle må gott och hoppas att mina små musketörer också skulle göra det!

Och vad gjorde denna mormor när barnbarnen sov??
Jo, hon varken stickade eller löste korsord, utan tittade med spänning på gårdagens ishockeymatch i SM-slutspelet!! Är det mormorsfasoner det?!

Livets dans...

Dansa

min själ....

och låt livet föra.

Häng med i svängarna

i en häftig tango...

luta Dig tillbaka

i en stillsam vals.

Bara njut...

och dansa!

(Busstankar 2010-04-21)

Vårlycka...

Helgen har återigen varit vad jag gjort den till och naturligtvis försöker jag alltid göra den så avkopplande och skön som möjligt. Efter en spontan fredagkväll med några glas vin på restaurang tillsammans med Lise-Lotte och fortsättning hemma hos Anita med en massa gapskratt till sena kvällen, blev det en lugn lördag som avslutades med en mysig middag tillsammans med två andra härliga tjejer. Jag bjöd på en fisksoppa som blev ljuvligt god och avslutade med en fusk-cheesecake på frysta bär, kesella vanilj och digestivekex.

Söndag morgon log solen med sitt varmaste leende. Hade ingen brådska utan tog det lugnt med kaffe i vårsolen och städade balkongen så att jag några timmar senare kunde ta mitt korsord, sätta mig i solstolen och få lite färg på nästippen. Helt underbart!!

Vännen Anita tittade in och vi tog en lång och skön promenad till ett vårvackert Borgmästarholmen.

Lärkträden stod i knopp, vitsippor trängdes med vårlök, blåsipporna neg i solen, tussilagona lyste i kapp, fåglarna kvittrade och naturen stod i begrepp att ta emot den annalkande grönskan. Det är skönt när våren bromsar lite, så att inte allt kommer på en gång utan man kan njuta av den här tiden innan all färgexplosion.

Det finns inget bättre sätt att dämpa rastlöshet än en härlig långpromenad tillsammans med en god vän, ett gott samtal och några spontana skratt.

Idag fyller min älskade bror år, så jag ska ta och koppla upp mig på Skype och sjunga en trudelutt, önska honom en härlig fortsättning på födelsedagen och höra hur han har det i den spanska värmen. Lite annat än det vårlika vi har här...

Imorgon är en annan dag!

Ettårsdag...

Igår, den 16 april, var det ett år sedan mitt första blogginlägg! Ett år som rymt så rasande mycket och som givit mig så mycket nya vänner både här i cybervärlden och den riktiga världen, vilket jag är oerhört glad över.

Det föddes ur en tanke om hur jag skulle kunna lyfta mitt intresse av att skriva till en annan nivå än de privata anteckningar och skriverier som jag gjort för hand sedan tonårstiden. Tidigare skrev jag alltid när det hänt något tungt i livet, när tankar och känslor behövde fås på pränt för att kunna gå vidare och för att lätta det jobbiga. Även ilska är bra att skriva ner, istället för att ösa ur sig en massa i affekt som man kanske får ångra efteråt.

Livet är så underbart, bara man stannar upp och reflekterar och att skriva ner sina upplevelser förstärker dem oftast ännu mera, eller föder fler reflektioner. Att först i huvudet få använda sig av vackra ord, formulera tankar och meningar som man sedan låter fingrarna skapa på tangentbordet är en underbar känsla i sig.

Tänkte skriva en bok.. vilket jag också började på, men när jag började med bloggen så fick den vila. Vet inte ens om jag har kvar de anteckningar jag började med då. Till en början var bloggen endast för mig själv och ett fåtal inbjudna, men efter ett tag kände jag mig mogen för att öppna upp den för andra läsare också och jag är så glad för var och en som följer den och även tillfälliga läsare. Har fortfarande lite svårt för att förstå att någon annan är intresserad av att läsa det jag skriver, men det värmer oerhört. Och har jag inte pratat med min mamma eller träffat henne på någon eller några veckor så vet hon hur jag har det. Tack mamma för att Du läser! Och tack alla andra också! Jag kommer definitivt att fortsätta skriva....
Klicka HÄR, så kommer Du till mitt allra första blogginlägg.

Brusande insikter....

Efter en jobbaredag med huvudet fullt av andra tankar kring livets förvecklingar och tillfällen beslutade jag mig för att ta en riktigt lång, skön och rask promenad i det varma vårvädret för att rensa huvudet och få mig en skön motionsstund.

Det tog en liten stund innan jag kom iväg och när jag äntligen kom utanför dörren upptäckte jag att det började dugga lite lätt. Fortsatte att gå och tänkte att ja, ja, jag får väl vända snart då, men regnet avtog emellanåt och tilltog aldrig mer än till lite duggregn. Under denna entimmes promenad längs Norrtäljeviken och vår brusande vackra lilla å, kom jag till många insikter kring hur jag vill att min närmaste framtid ska se ut. Jag kände mig fri som en fågel och en sten stor som ett berg föll från mitt bröst.

Ån forsade vackert i duggregnet och jag saknade min kamera, så mobilen fick duga.

Den citrongula faran...

Man kan lugnt säga att jag varit extremt bortskämd med skötseln av min bil de senaste 8 åren. Att handtvätta bilen en sommardag på en varm gräsmatta är vad jag har behövt sträcka mig till. Det är alltså ex-kärleken som tagit hand om den på alla tänkbara sätt och jag har tacksamt emottagit den hjälpen. Sedan vår brytning och sonens körkort har bilen förfallit mer och mer och jag har sorgset sett detta förfall av en superhärlig och underbar bilkompis som jag älskar att köra.

Ikväll har yngste sonen bytt till sommardäck på bilen, vi har luftat däcken och en första avfettning är gjord. Det räckte med att jag stod med som hantlangare och tittade på när han med min minidomkraft som ligger i reservhjulet fixade och trixade och fick upp bilen. På torsdag ska den till min bilmekaniker igen eftersom den fortfarande inte är helt OK och sen ska det bli andra bullar. Jag ska sköta om min ögonsten ordentligt så att den håller många år till!

Sen ska jag dra bak taket och susa ut på Roslagens småvägar och njuta av vår- och sommardofter, höra fåglarna kvittra och stanna till vid en sjö eller åka till havet.

Kanske Skåne får sig ett besök snart också!

Slapparedag...

Förmiddagens lättja förvandlades till dagens lättja...som kröntes med tacomiddag med härliga ungdomar. Det är så kul att sitta vid matbordet och diskutera livets väsentligheter och oväsentligheter. Sen fortsatte lättjan med två mojito och jag tänkte gå till vännen Anita, men beslutade mig för att stanna hemma och fortsätta med slappandet. Ungdomarna har ockuperat vardagsrummet för att se fotboll och själv sitter jag just nu i sängen med laptopen i knäet. Har roat mig med att leka med bilder i olika fotoprogram. Det är så vansinnigt roligt! Nu vet jag hur jag hade sett ut i filmen Avatar.

 Tror bestämt att kvällen får avslutas i skön slapp stil med en film i datorn! Lånade Moulin Rouge av dottern tidigare idag... så den får det bli, det var ju ganska många år sen jag såg den nu.

Imorgon är en annan dag!

Eftertänksamhet...

Idag är himlen gråmulen... inte tillstymmelsen till solglimt syns bakom det kompakta himlavalvet.

Vaknade 10:30, låg och läste och filosoferade så jag klev inte ur sängen förrän kl 12:30!!! Har väl inte hänt på en evighet!

Efter denna veckas intensivitet både på arbetet och fritiden kände jag igår kväll att jag behöver varje minut av ledighet och oplanerad tid denna helg. Mycket händer i mitt huvud och jag måste få tid till eftertanke och meditation. Inspirationen flödar inte direkt, men det brukar den heller inte göra när huvudet är fullt av tankevurpor. Har nu njutit av en god kopp kaffe och lite skön musik...  kroppen måste också få sitt, så det får bli en promenad i gråvädret! Det brukar rensa hjärnan rätt bra också!