Utseende....

Hoppsan... vad ska hon nu skriva om utseende då... kanske någon tänker som läser titeln på inlägget idag! Och om sanningen ska fram så tänker jag inte alls skriva om det mänskliga utseendet... utan jag tänker skriva om utseendet på min blogg.
Som de flesta av Er som följer min blogg säkert har märkt... så har jag bytt utseende på den åtminstone 5 ggr på sista tiden. Har hittat massor av fina bloggbakgrunder... men egentligen inte någon som tilltalat mig till 110%. Går mycket på första intrycket och magkänslan... som med mycket annat i livet.

Antingen så är de för gulliga, romantiska eller för avskalade. Jag vill att min bloggbakgrund ska uttrycka mig och att man när tar upp den ska känna lite vem jag är.... inte bara genom att läsa bloggen. Den nuvarande är jag rätt nöjd med... den är pigg och busig och uttrycker samtidigt lite stil... och framförallt så gillar jag färgerna och att det är lättare att läsa med en ljus bakgrund. Kom gärna med synpunkter på bloggbakgrunderna... :)


För övrigt så har det varit ömsom vin, ömsom vatten idag. Fick en fantastiskt underbart start på dagen när Noel satte sig upp i sängen och log med sitt största leende och sade HEJ.... med riktigt eftertryck. Vi åt frukost, tittade på film och gosade innan det var dags att åka hem till mamsen och papsen.... där vi fick glass och jordgubbar dagen till ära eftersom svärsonen fyllde år!

Efter det fick jag en ensamhetskänsla som kommer över mig ibland... och kanske speciellt när det hänt mycket och man haft det jättehärligt några dagar....
Det beror lite på att relationen till särbon inte är på topp... och jag saknar den äkta tvåsamheten som är svår att hitta när man inte lever ihop. Det är för mycket mitt och ditt och inte några självklarheter längre... som det var för några år sedan.
Kanske är det dags att bryta upp.... kanske inte. Jag hamnar lätt i djupsinnigheter och kanske ibland tänker mer än vad som är nyttigt för mig själv. Vill ju helst alltid vara den där spralliga tjejen som brukar hitta på en massa tokerier.... men å andra sidan så behövs det ju balans.

Hur som helst så träffade jag särbon senare på eftermiddagen och vi tillbringade några mysiga timmar tillsammans.... åkte lite i hans Chevrolet Camaro.... strosade i Societetsparken och åt en bit mat tillsammans hemma på hans altan. Det låter ju bra... eller hur?! Ibland kan man bara inte sätta fingret på vad det är som fattas..... det bästa är att leva här och nu och inte tänka så mycket på morgondagen... och det brukar jag annars vara duktig på. Har inte använt spikmattan så mycket den senaste tiden... men jag tror att det är dags att bli flitig med den igen... den ger lugn och harmoni.

Lite fotografering har jag hunnit med idag också. Klematisen och rosorna är från min mammas trädgård.

Livet är lite som en ros.... ibland är det alldeles ljuvligt underbart.... men kan också vara fullt av törnen!