Som vanligt på lördagarna, sov jag länge, och blev därmed väckt av jourtelefonens ringande. Ett ärende som gick fort att ordna och som fick morgonlata Pia att masa sig upp ur den goa sänghalmen. En stund efter mitt uppvaknande dyker också sonen upp från sitt rum och deklamerar att han ska åka och se på en fotbollscup 3 mil härifrån. Jag noterar nyktert att han tar för givet att han kan ta bilen... något som dessutom blivit ett litet irritationsmoment från min sida sedan körkortet togs för två månader sedan. Det tog inte lång stund förrän ett praktgräl var på gång, som slutade med en ursinnig son och en ledsen mamma. Ja, jag vet att jag får skylla mig själv många gånger, eftersom jag vet att jag skämt bort honom de år vi bott själva, men det hjälper i alla fall inte! Har också börjat träffa ex-särbon lite igen, vilket också slutade med en fullständigt meningslös och fåning dispyt i förrgår, och jag konstaterade faktum att vi absolut inte ska inleda något igen.
Snacka om att ilska och ledsenhet är energikrävande!! Kände mig helt tom i huvudet och kände bara att jag inte vill vara arg och ledsen mer, varken för det ena eller andra!
Såg efter sonens och mitt gräl en repris av programserien "Himlen kan vänta", där man får följa livet och tillvaron hos personer med livshotande sjukdomar och deras pendlande mellan hopp och förtvivlan. Fick tack och lov ett ordentligt perspektiv till mina egna triviala problem och kan skatta mig lycklig att jag och mina nära ändå har livet och hälsan i behåll.
(Blir glad av mina tokiga ungar! )
Nu står en färdig tacopaj på köksbänken och salladen iordninggjord... hoppas bara att sonen kommer hem snart så att vi får bli sams igen på riktigt!
5 kommentarer :
Nu ska jag nog kunna kommentera här. Jag försökte häromdagen men fick tji.
Tänk .. att jag också försökt med några av mina ex precis som du gjorde nyss ... men näe, vi ska nog skippa det tror jag bestämt.
Önskar dig en trevlige weekend med en stor kram du gulliga Pia.
Visst är det bra att vi ibland blir påminda om det vi har...när små detaljer försöker att förstöra humöret. Önskar dig en strålande glädjefylld söndag! Stor kram
Hej vännen!!
Ja, fy för dessa bråk!! Vet hur det känns att bråka med sin son =( Inget kul alls. Min son är snart 14 & tonåring. Inget annat än vännerna spelar nån roll & min vanligtvis väldigt mamma kära & varma son har förvandlats till en eld sprutande drake. Jag VET att det är en fas & att det går över.. men som du skrev.. det hjälper inte. Jag blir oxå ledsen & sårad när han bara struntar i vad jag säger & bara vänder mig ryggen med ett morrande... du fattar ju ingenting...
Jag blev så berörd av ditt inlägg Pia.
Jag hoppas du mår bättre idag & att du & sonen fick en mysig kväll!!!
Kram Tina
Hemmaboende barn har en tendens att ta vissa saker för givet och man måste ibland säga ifrån om det är någonting som inte känns bra. Inte kul men nödvändigt.
Tråkigt med grälet med ex-särbon...
Kram Pia!
Inte konstigt att man försöker igen med ett ex, för det fanns ju något man föll för, sedan va det kanske något som gjorde att man besluta att avsluta, så att det blir lätt en repris så man är övertygad om det sist nämnda, fast man önska det förstnämnda.hmmm, blev det rörigt nu? haha ja du förstår vad jag menar...
Kram min vän och ha ett fint och harmoniskt avslut på denna vecka ..
Skicka en kommentar