Tomhetskänsla blandad med glädje och kreativitet...

I söndags ringde min Elias och berättade att han och nya flickvännen Elin skulle komma hit och hälsa på. De hade tänkt överraska, men ångrade sig och valde att tala om det i förväg. I tisdags kom de, två underbart nyförälskade fina älsklingar som passar så bra ihop. Ser lyckan i deras ögon och hur de inte kan låta bli att ge varandra små ömhetsbetygelser hela tiden och mitt hjärta blir varmt...

Det kändes som den naturligaste saken i världen att välkomna den lilla fina unga kvinna som tagit min sons hjärta med storm... och inget kändes tillkonstlat och onaturligt. Hoppas kärleken övervinner avståndet mellan Motala och Landskrona, så att de får tillbringa framtiden tillsammans.

Hade tagit ledigt från jobbet idag för att vi skulle kunna 

vara tillsammans lite innan det var dags för dem att fara hemåt på eftermiddagen... men när dörren stängts och även yngste sonen åkt iväg, för att se Hamlet på Stadsteatern, blev tomhetskänslan påtaglig. Lägenheten blev tom, men hjärtat fullt av varm glädje över mina fina barn.

Tog fram mitt staffli och målade för första gången på flera år en tavla, inte någon unik målning direkt eftersom jag kände mig lite ringrostig, men fick dock en härlig stund av kreativitet.

Nu har jag avslutat kvällen med att se "It's complicated" på bio en gång till,  med min härlig väninna Anita, och med lika stor behållning denna gång. Upptäckte nya saker och kommentarer som jag missade första gången, vilket brukar vara det bästa med att se om en film en andra gång.