Alla vardagmorgnar och eftermiddagar tillbringar jag på bussen på väg till och från jobbet. Många av mina vänner och även andra som jag berättar för att jag pendlar, tittar suckande på mig precis som om de tycker jättesynd om mig som måste sitta på bussen nästan två timmar om dagen. Somliga uttrycker nästan sitt deltagande och beklagar, men jag måste tyvärr göra alla som tycker så besvikna, för jag njuter av mina bussresor. Till en viss del handlar det om accepterande av hur det faktiskt förhåller sig och även om att jag lärt mig tycka om de stunderna. Ibland sover jag hela resan, ibland läser jag, lyssnar på musik, facebookar på mobilen eller bara sitter rakt upp och ned och njuter av stunden. Det finns liksom ingenstans att ta vägen mer än att följa med tiden, att finnas här och nu, ta in naturens och dygnets växlingar och reflektera. Provade att meditera ett tag, men insåg att det inte var riktigt rätt tillfälle eftersom jag alltid somnade.
Det är samma väg och samma sträcka, men ändå så ser jag nya saker varje morgon. "Hon verkar inte riktigt klok", är det säkert någon som tänker om jag säger så, men om man bara öppnar alla sina sinnen den korta stunden och är i nuet så går det. Att se en eller flera älgar i all sin prakt, en samling rådjur, några rovfåglar, en räv eller några harar hör till små dagliga underverk som man blir glad av. Morgonhimlen som ändrar färg, vaknar och gryr innan dagsljuset hittat fram.... ja, jag kan räkna upp flera dagliga glädjeämnen att njuta av. Så snälla, tyck inte synd om mig, när skulle jag annars få tid att stanna upp i nuet och njuta, eller planera för kommande kväll, som ikväll när jag fick för mig att köpa ett gott vin, lite sushi och gå på bokrean.
7 kommentarer :
Jag förstår dig.. Jag åkte under några år taxi med min brukare till hennes skola, och det var så skönt att sitta och bara tänka.. Och när man åkte hem hann man att rensa hjärnan och vara fit for fight när man kom hem :-)
Och så gör man ju lite för miljön..
Kram Mia
Jamen, så är det! Den där stunden är ett välkommet mellanrum i tillvaron som även jag (för det mesta) njöt av på den tiden det begav sig. Vi behöver bli påtvingade såna, eftersom vi är så dåliga på att skapa dom själva.
Jag som är en älskare av bilkörning, då inte bara som transport medel till och från, nä just för eftertanke och tid att njuta och ladda för eller koppla av och sumera dagen, då har bilkörningen varit helt underbart skönt.Men denna vinter är jag bussåkare för första gången, och jobbar nu på den känslan du berättar och jag börjar komma in det flow et och förstå att man kan faktiskt koppla av på bussresan ..
så ja förstår din känsla..
kram
Jag förstår precis vad du menar...Bussåkande eller tågåkande har definitivt sina glädjeämnen. Och du har en bra inställning...här och nu. Kram
Jag har pendlat mycket också till jobb och hem och tyckte nästan alltid att det var avkopplande och skönt att sitta på tåg eller buss. Ibland tittade jag bara på folk. Rena nöjet och skådespelet.
Under många år har jag cyklat. Året5 runt i ur och skur, värme och solsken eller i snöstorm och kyla. Många tyckte synd om mig men jag gilla det vilket folk hade svårt att förstå. Gratis motion dessutom.
Varm kram till dig fina Pia.
Det sköna med din resa är att du får sitta på samma buss en lång stund. Tänk så många stockholmare som pendlar lika länge som du men där deras resa är sönderhackad av diverse byten! Så nej, jag tycker inte synd om dig med dina sköna busstunder! :)
Hej vännen!!
Jag håller verkligen med dig. Det kan vara en oerhörd frid att sitta i en buss så. Man kan verkligen inte göra mer än att sitta där.
Hoppas att du mår bra & att du haft en fin helg!!
Kram Tina
Skicka en kommentar