Vilka vänner jag har.... vilka av dessa som är mina äkta vänner - de som känner mig utan och innan, som jag kan berätta allt för, som delar min glädje och sorg och som kan kritisera mig och peppa mig...
Vad är det egentligen värt att ha flera hundra vänner på facebook jämfört med några få äkta. Det känns som många på facebook lägger till vänner hej vilt för att bräcka varandra i antal, men hur många har man egentligen en riktig vänskap med. Många ytliga bekantskaper blir det.. men med det inte sagt att de inte kan fördjupas.
Jag har en handfull vänner som känner mig ordentligt och jag vet alltid ställer upp och ganska många härliga människor som jag kan umgås med, ringa till och ha kul med eller prata livet med, men som kanske inte känner den riktiga Pia.
Vi väljer också vänner beroende på vilken fas i livet vi är... det känns liksom skönast att vara med likasinnade, även om olikheter också berikar oerhört. Är man singel så umgås man helst med andra singlar för att slippa känna sig utanför och vice versa.... lite märkligt beteende egentligen, för det borde inte spela någon roll vilket civilstatus man har.
Brukar tänka på tonårstidens brevvänner över hela världen som man delade tankar och funderingar med, men aldrig träffade på riktigt och kan jämföra dem lite med alla mina härliga vänner här i cyberspace, på bloggen och facebook.
Många av Er skulle det vara otroligt roligt att träffa, och vem vet, Annika, från bloggen Kära blogg, och jag träffades ju i söndags på Stacey Kents konsert på Fasching, och det var jättekul. Min kära vän Maria, från Marias blogg, och jag har känt varandra sedan barnsben, bor nu i olika delar av Sverige, men kan ändå följa varandras liv här, lära känna nya sidor hos varandra och minnas tokroliga saker från ungdomsåren.
Summa summarum så vore livet rätt trist utan alla vänner... och det är härligt att Ni finns, både här i cyberspace och "på riktigt".
7 kommentarer :
Jag känner som du Pia - Facebook är ingen tävling i antalet "vänner". Det handlar om kvalité, inte kvantitet! Och visst är det tråkigt detta med att singlar och gifta inte ska kunna umgås. Jag förstår det inte alls.
Annika, det mesta i livet handlar ju om kvalitet istället för kvantitet, och det är ju tack och lov något som man lärt sig med åren.
Ungdomarna tror fortfarande att kvantiteten är bättre... men de blir ju klokare de också.
Så sant så sant som du skriver.. Man behöver olika vänner.. Nån som känner en utan och innantill, som man kan ringa eller komma till när man än behöver.. Man behöver oxå dessa vänner som känner en men inte helt ändå.. Och så kan det vara skönt med de som är lite ytligt oxå.. Vänner kan man inte få för många av vilken sort de än är..
Kram
Mia
Hej Pia
för mig är Facebook ett sätt att hålla lite kontakt med människor som man inte alltid träffar eller pratar med så ofta. Sen även några nära vänner och de är man mer aktiv med även på facebook men jag har sorterat bort en rad av dem som inte ens där är mer än snyltgäster.
Hellre ett fåtal vänner än många bekanta. Absolut.
Meeen det jag ville säga är att du har en award/utmaning hos mig!!
Kram
Ingela
Pia - lustigt att du drog liknelsen med barndomens och tonårstidens brevväxlande - jag har tänkt exakt samma sak. Att detta är den nya tidens brevväxling, möjligen en aning mindre privat :o). Tack för fina ord och för att jag räknas till dina vänner. Det känner jag sann glädje över!
Jag sådde några blommor, en för varje vän
Jag tror att det var fyra, men särskilt minns jag en
Det blev höst och vinter och blommorna de dog
Men på våren kom de åter, men bara tre stod kvar o log
Sen kom regnet med moln stora grå
Nästa gång jag fann dem så var det bara två
Sen kom solen med allt ljus den har
Plötsligt stod det bara en ensam liten blomma kvar
Du härdades i solsken, du drunknade i regn
Men en sak är säker, du är en riktig vän.
Det är underbart med vänner.Och med dikten vill jag säga att det inte är så lätt att vara vän..det måste man tänka på!Jag har många slags vänner,precis som de flesta av oss har.
De prövas genom livet och vissa orkar vandra vidare med oss och vissa viker av precis som du skriver i olika skeden av livet så ser vänskapen olika ut.
Gläder mig åt mina trofasta vänner som finns där och när vi hörs via möten, facebook,telefon,sms,mms,blogg mm.mm så är det alltid som om vi hörts igår.
Kramar Kajsa
Och jag hör väl till en av de få som faktiskt har kvar min brevvän som jag började skriva till när jag gick i 4:e klass. Hon är från Australien, och om en och en halv vecka åker jag "Down under" för tredje gången för att träffa henne igen! Denna gången med fantastiska, nya kärleken :)'
Kramar till dig du kloka kvinna!
Skicka en kommentar